Livet från Idas håll

Min elektronik sviker mig!
Min mobil har sedan en tid börjat uppföra sig konstigt och jag är rädd att det innebär början på slutet. Jag blir arg och irriterad, med tanke på incidenterna kring min gamla mobil hade jag hoppats (inte trott, men hoppats) att den här skulle klara sig bättre. Men nicht! Felet? Den går in i något obekant vänteläge så fort jag avslutat ett samtal. Sen står det vänta vänta vänta på skärmen och den går inte att använda. Samt att den startar om sig själv hela tiden. Det börjde en dag av sig själv, den bara låg där på bänken medan jag lagade mat och sen..... Plopp... Vänta. Så säger den så. Det hjälper inte att ta ut batteriet eller så, det enda som funkar är att... vänta.
Och en sak om det bara är efter samtal, det är ju okej, jag menar, hur ofta behöver man mobilen direkt efter ett samtal? Men nu har den även börjat med sitt vänteläge då man går mellan olika funktioner. Typ, sätter på tystläget. Början på slutet, jag säger bara det, och till råga på allt är eländet knappt ett år. Och om man nu inte kan lita på Siemens, och bojkottar Sony Ericsson, och inte tycker om knappfunktionerna och utseendet på en nokia, vad återstår? Snart sitter jag där med en Doro eller vad de heter, de här pensionärsmobilerna. Just snyggt!

Och sen, nu imorse, så sviker mig ännu en trogen compadre. Min mixer.
Jag har en jättefin serie från OBH nordica som jag fått i present. Pearl design, bestående av en blender (mixer), en brödrost och en vattenkokare. Jag har använt vattenkokaren flera gånger om dagen sen jag fick den och brödrosten har också varit framme de gånger jag ätit mjukbröd. Mixern däremot har bara stått i skåpet sen jag fick den. Man kan säga att den är så gott som ny även fast den är ett år gammal. Så dessa tio dagar har jag använt den. Jag har mixat mig en frukostsmoothie (nämns i förra inlägget) varje morgon. Perfekt tänkte jag, jag ska nog börja ha mixern framme. Men då, i måndags, väljer den att inte fungera. Frustrerande när jag har stoppat i jordgubbarna och yoghurten och står där med handen på vredet. Den låter, men det händer ingenting. Så frustrerande att jag måste hämta Johan som inte klivit upp än. Han pillar lite med den på ett manligt vis och konstaterar att nånting lossnat, nån liten snurrmojäng som sitter under mixern. Happ, där skulle det superlimmas och det var visst bara att äta jordgubbarna med sked... Må så vara, en dag med färska omixade jordgubbar är väl okej, men idag lossnar samma skruvmojäng igen! Och jag blir tvungen att peta i mig mina jordgubbar ändå. Omixade. Igen.
Och jag börjar inse att trots att mixern endast är använd ett tiotal gånger är den slut som maskin. Det går inte att limma plasten. Det var ingen dyr mixer eller så, men jag fasar för att köpa en ny. Jag menar, det måste ju matcha den övriga serien. Brösrosten. Vattenkokaren. Pearl design...

Jag säger då det va? Dagens tekniksamhälle och man kan inte få sig en mixer eller en mobil som håller mer än ett år.