Lördag in the blues
10:38:02
Kursiva tankar
1
K o m m e n t a r e r Lyssnar på en låt som vi brukade prata om. Jag skrev långa listor och de brände dessa till skivor, ett exemplar åt oss var. Sedan lyssnade vi på dessa under våra många bilturer i din audi. Var är audin? Var är du?
Ibland vill jag umgås med någon som också kände dig. Som var dig nära. Någon som jag vet också lider av att du inte längre finns. Någon som vet att jag också lider. För mig är det som att minnena svider hellre än värmer. För jag är så ensam om dem. Om man var två som skapade minnen och en försvinner, vem ska då minnas med henne som blev kvar. Vem ska skratta åt skämten, förstå ironin i vissa ord, vissa människor?
Känslor som svämmar
19:07:25
Kursiva tankar
0
K o m m e n t a r e r Har så många känslor att de skulle kväva någon som stod med båda fötterna på jorden. Utan förvarning går jag genom toppar och dalar, som glädjen när jag möter barnen på jobbet, känslan av att en liten stund i deras liv få hålla deras hand och leda dem en bit på vägen. Natta barnen, Liv somnar som en ängel, Arvid och jag läser Herkules i soffan innan han tassar in i sin säng och sätter sig och kollar i en bok. Toppar.
Men:
Tårar bränner till bakom ögonlocken när jag minst anar det. Den där pojken på jobbet som har min döde väns ögon och uttryck. Jag vänder bort blicken ibland när likheten blir för stor. På fritids finner jag en ung vuxen som arbetsprövar och han slår an en annan sträng i mitt hjärta. Fumligheten, det uppsluppna valpiga beteendet med barnen. Det klumpiga leendet och sättet att söka kontakt. Han är E och jag har skulder att betala. Det talas om att han tröttar ut, eller att man får "ha överseende". Jag drar en gräns där och då, säger att han är välkommen till vår klass. Försöker förklara kopplingen för fritidspedagogen men tappar nästan rösten. Alla ska ha en plats och höra till i samhället, är inte det vad vi lär ut? Dalar.
Johan undrar ibland hur jag kan känna så mycket, analysera så mycket, vara så mycket. Jag svarar att jag hellre känner allt i toppar och dalar än att leva i jämnmod och aldrig känna kittlingen i magen när man är på toppen eller överlevnadsinstinkten kicka in när man närmer sig en botten. För vad är livet om inte känslor?
Men:
Tårar bränner till bakom ögonlocken när jag minst anar det. Den där pojken på jobbet som har min döde väns ögon och uttryck. Jag vänder bort blicken ibland när likheten blir för stor. På fritids finner jag en ung vuxen som arbetsprövar och han slår an en annan sträng i mitt hjärta. Fumligheten, det uppsluppna valpiga beteendet med barnen. Det klumpiga leendet och sättet att söka kontakt. Han är E och jag har skulder att betala. Det talas om att han tröttar ut, eller att man får "ha överseende". Jag drar en gräns där och då, säger att han är välkommen till vår klass. Försöker förklara kopplingen för fritidspedagogen men tappar nästan rösten. Alla ska ha en plats och höra till i samhället, är inte det vad vi lär ut? Dalar.
Johan undrar ibland hur jag kan känna så mycket, analysera så mycket, vara så mycket. Jag svarar att jag hellre känner allt i toppar och dalar än att leva i jämnmod och aldrig känna kittlingen i magen när man är på toppen eller överlevnadsinstinkten kicka in när man närmer sig en botten. För vad är livet om inte känslor?
Platsen där du är nära
09:49:37
Kursiva tankar
0
K o m m e n t a r e r Mina fötter följer vägen, svänger höger på en snart obefintlig stig. Ögonen spelar över marken och jag parerar stenarna som sticker upp. När det blir allt stenigare vet jag att jag är nära. Så öppnar sig plötsligt vägen och allt blir ljust.
Det lilla huset. Gläntan. Magin ligger kvar.
Här minns jag dig. Här tränger sig inte allt brus på.
Jag har andra minnen av dig, som hör ihop med bruset. Med världen utanför skogen och gläntan. Många minnen. Bilåkning, musik, Korsta, middagar, filmkvällar, Heath Ledger, Audi, båtåkning och vattenskidor.
Men vid den lilla stugan berättade jag mina tankar för dig. Och du skrattade inte bort dem. Du var en vän som tog mig på allvar, bortsåg från alla mina utspel och tonårsfasoner. En gång berättade jag att jag ville bli naturfotograf. Men att jag aldrig skulle kunna tjäna pengar på det. Du sade att det skulle gå om jag blev tillräckligt bra. En annan gång skrattade jag och lade ut texten om varför en viss musik var bättre än annan, mer äkta. Då lyssnade du på musiken och gav mig dina tankar.
Du trodde på alla mina nycker. På mig.
Ibland känns det som att jag tappar tron. Alla ord jag sa på begravningen växer i min mun och jag ville säga bättre. Men jag ville säga dem till dig.
Det lilla huset. Gläntan. Magin ligger kvar.
Här minns jag dig. Här tränger sig inte allt brus på.
Jag har andra minnen av dig, som hör ihop med bruset. Med världen utanför skogen och gläntan. Många minnen. Bilåkning, musik, Korsta, middagar, filmkvällar, Heath Ledger, Audi, båtåkning och vattenskidor.
Men vid den lilla stugan berättade jag mina tankar för dig. Och du skrattade inte bort dem. Du var en vän som tog mig på allvar, bortsåg från alla mina utspel och tonårsfasoner. En gång berättade jag att jag ville bli naturfotograf. Men att jag aldrig skulle kunna tjäna pengar på det. Du sade att det skulle gå om jag blev tillräckligt bra. En annan gång skrattade jag och lade ut texten om varför en viss musik var bättre än annan, mer äkta. Då lyssnade du på musiken och gav mig dina tankar.
Du trodde på alla mina nycker. På mig.
Ibland känns det som att jag tappar tron. Alla ord jag sa på begravningen växer i min mun och jag ville säga bättre. Men jag ville säga dem till dig.
M
22:20:05
Kursiva tankar
0
K o m m e n t a r e r Du kallade mig din privata DJ. Jag gjorde research och skrev listor med låtar om du sedan laddade ner och brände ut i två kopior, en till oss var.
Jag har så mycket att säga dig, var är du? Jag drömde om dig en natt, du satt mitt emot mig vid ett bord. Det var bara en vardaglig situation och vi pratade om nåt allmänt. Någon har tagit om hand att ta bort dig från facebook, bit för bit försvinner du ur våra liv och jag vet inte ens varför...
Jag har så mycket att säga dig, var är du? Jag drömde om dig en natt, du satt mitt emot mig vid ett bord. Det var bara en vardaglig situation och vi pratade om nåt allmänt. Någon har tagit om hand att ta bort dig från facebook, bit för bit försvinner du ur våra liv och jag vet inte ens varför...
Längtan alltid denna längtan
11:13:38
Kursiva tankar
1
K o m m e n t a r e r 
Allt skulle jag ge dig
21:59:25
Kursiva tankar
0
K o m m e n t a r e r Jag saknar dig så att det gör ont. Varje del av mig saknar dig. Har lärt mig att inte tänka på det för att hålla mig uppe.
När jag pratade med andra föräldrar nyss efter separationen så sa de att man vande sig. Och det är väl detta de menar, man vänjer sig vid att inte känna efter, inte låta de känslorna få spelrum. I början ville jag tala om för alla, hela tiden, hur mycket jag saknade dig. Hur ont det gjorde. Hur fel allt kändes. Inget skulle ju bli såhär. Vi som alltid varit tillsammans. Men med tiden så blev jag tystare. Lärde mig att fungera ändå. Att inte be om ursäkt för det jag tog mig för i din frånvaro. Inte förklara för alla att detta inte var självvalt. Att jag egentligen ville annorlunda.
För JAG vet. Mitt hjärta känner. Det finns inget jag hellre skulle vilja än att ha dig här med mig. Nu! Du fattas, dina andetag vilka borde genljuda från sitt sovrum hörs inte. Du sover inte hemma, inte hos mig inatt.
En vecka. En vecka till. Sen är vi tillsammans igen.
När jag pratade med andra föräldrar nyss efter separationen så sa de att man vande sig. Och det är väl detta de menar, man vänjer sig vid att inte känna efter, inte låta de känslorna få spelrum. I början ville jag tala om för alla, hela tiden, hur mycket jag saknade dig. Hur ont det gjorde. Hur fel allt kändes. Inget skulle ju bli såhär. Vi som alltid varit tillsammans. Men med tiden så blev jag tystare. Lärde mig att fungera ändå. Att inte be om ursäkt för det jag tog mig för i din frånvaro. Inte förklara för alla att detta inte var självvalt. Att jag egentligen ville annorlunda.
För JAG vet. Mitt hjärta känner. Det finns inget jag hellre skulle vilja än att ha dig här med mig. Nu! Du fattas, dina andetag vilka borde genljuda från sitt sovrum hörs inte. Du sover inte hemma, inte hos mig inatt.
En vecka. En vecka till. Sen är vi tillsammans igen.
En stjärna som fattas
09:15:41
Kursiva tankar
1
K o m m e n t a r e r Det finns ett rum där taket är fyllt av stjärnor. Jag skrev våra namn i stjärnorna, i alla stjärnor skrev jag ett namn. Du satt och tittade på mig där jag hoppade runt och skrev initialer och namn. Du skrattade åt mitt tilltag, men hjälpte inte till, för det var ju inte våra stjärnor att skriva i, egentligen.
Du skrattade oftast åt mina upptåg, du hängde med, på ett mer tveksamt sätt. Ibland spårade du ur och tog över, till både min och din egen förvåning. Så mycket skratt, så mycket bus. Det är få tillfällen då vi inte skrattat under våra stunder tillsammans. Skratt. Så enkelt. Så lätt.
Nu finns det ett rum med ett tak fyllt av stjärnor med namn. Nu finns jag här. Men var finns du? Nu söker jag ditt namn i andra stjärnor. Undrar var du tog vägen. Jag kan inte längre vara i det rummet, med stjärnorna i taket. Jag kan heller aldrig mer ringa dig.
Måste allt ha ett slut?
Älskling jag vet hur det känns,
När broar till tryggheten bränns...
Du skrattade oftast åt mina upptåg, du hängde med, på ett mer tveksamt sätt. Ibland spårade du ur och tog över, till både min och din egen förvåning. Så mycket skratt, så mycket bus. Det är få tillfällen då vi inte skrattat under våra stunder tillsammans. Skratt. Så enkelt. Så lätt.
Nu finns det ett rum med ett tak fyllt av stjärnor med namn. Nu finns jag här. Men var finns du? Nu söker jag ditt namn i andra stjärnor. Undrar var du tog vägen. Jag kan inte längre vara i det rummet, med stjärnorna i taket. Jag kan heller aldrig mer ringa dig.
Måste allt ha ett slut?
Älskling jag vet hur det känns,
När broar till tryggheten bränns...
Stanna tiden
09:40:45
Kursiva tankar
0
K o m m e n t a r e r Igårkväll när jag gick och samlade ihop saker till Arvids packning och lade fram ett litet mellanmål för honom att äta kom paniken.
Stopp, jag är inte redo. Får man ändra sig? Jag är inte klar, inte beredd, inte i form.
Han kan inte åka nu.
Helst ville jag bara krypa ner bredvid honom i hans säng och hålla kvar honom.
Det är ju bara tio dagar. Det är ju bara hundra mil. Det är ett äventyr för honom att åka med husbilen uppåt, han har till och med sett fram emot det. Ordnat med sin packning i flera dagar nu. Det är okej, för alla utom mig.
Imorse klockan sex tog jag iallafall hans hand i min och ledde ut honom till bilen. Pussade och kramade och sa att han kommer att ha SÅ kul!
Nu ska jag bara få den här dagen att fungera. Och de kommande. Och snart är vi tillsammans igen.
Stopp, jag är inte redo. Får man ändra sig? Jag är inte klar, inte beredd, inte i form.
Han kan inte åka nu.
Helst ville jag bara krypa ner bredvid honom i hans säng och hålla kvar honom.
Det är ju bara tio dagar. Det är ju bara hundra mil. Det är ett äventyr för honom att åka med husbilen uppåt, han har till och med sett fram emot det. Ordnat med sin packning i flera dagar nu. Det är okej, för alla utom mig.
Imorse klockan sex tog jag iallafall hans hand i min och ledde ut honom till bilen. Pussade och kramade och sa att han kommer att ha SÅ kul!
Nu ska jag bara få den här dagen att fungera. Och de kommande. Och snart är vi tillsammans igen.
Slag i magen
19:55:03
Kursiva tankar
2
K o m m e n t a r e r Sitter och betalar räkningar åt scouterna. Bland annat en faktura från ST, gällande dödsannons. Men där står ju ditt namn. Det är som ett slag i magen varje gång. Varje gång jag påminns. En dödsannons i ditt namn. För att du är död. För att jag aldrig mer kommer att få prata med dig. Aldrig mer.
Ditt namn borde inte förekomma i dödannonser. Jag borde kunna prata med dig så som de senaste tio åren. Du borde finnas. Helt enkelt.
Himlen är oskyldigt blå
Som ögon när barnen är små
Att regndroppar faller som tårarna gör
Det rår inte stjärnorna för
Älskling jag vet hur det känns
När broar till tryggheten bränns
Fast tiden har jagat oss in i en vrå
Är himlen så oskyldigt blå
Det gör så förbannat ont i magen.
Ditt namn borde inte förekomma i dödannonser. Jag borde kunna prata med dig så som de senaste tio åren. Du borde finnas. Helt enkelt.
Himlen är oskyldigt blå
Som ögon när barnen är små
Att regndroppar faller som tårarna gör
Det rår inte stjärnorna för
Älskling jag vet hur det känns
När broar till tryggheten bränns
Fast tiden har jagat oss in i en vrå
Är himlen så oskyldigt blå
Det gör så förbannat ont i magen.
Leaving on a jetplane
12:26:24
Kursiva tankar
0
K o m m e n t a r e r Jag har hållt allt på insidan. För det är mitt sätt. För det är så jag gör. Jag är urstark. Kan kämpa mig igenom vad som helst. Min mamma beundrar den egenskapen hos mig, att jag alltid reser mig och kommer tillbaka. Och på det sättet är det en styrka. Jag har behövt den styrkan, jag har haft nytta av den. Men ibland känns det som en svaghet.
Att få gråta. Att få släppa taget. Jag har haft så mycket att arrangera inför på fredag. Blommor, fonder, namn på band, annonser och inte minst resan, skaffa barnvagn, barnvakt, se till att alla kommer ihåg att anmäla sig. Organisera.
Men... Men var är du? Varför kan jag inte ta telefonen och ringa dig som jag alltid gjort? De tankar jag till sist släpper fram är mer existentiella, är allt förutbestämt? Jag berättar för människor att en kompis till mig har dött, väntar på något... förlösande. Kanske är det på fredag det kommer.
Slår på musiken som betyder nåt. Som betydde något för dig också. Låter andras ord skölja bort stressen som kommer när jag tänker orden aldrig mer...
Att få gråta. Att få släppa taget. Jag har haft så mycket att arrangera inför på fredag. Blommor, fonder, namn på band, annonser och inte minst resan, skaffa barnvagn, barnvakt, se till att alla kommer ihåg att anmäla sig. Organisera.
Men... Men var är du? Varför kan jag inte ta telefonen och ringa dig som jag alltid gjort? De tankar jag till sist släpper fram är mer existentiella, är allt förutbestämt? Jag berättar för människor att en kompis till mig har dött, väntar på något... förlösande. Kanske är det på fredag det kommer.
Slår på musiken som betyder nåt. Som betydde något för dig också. Låter andras ord skölja bort stressen som kommer när jag tänker orden aldrig mer...
Mr. M
12:06:14
Kursiva tankar
0
K o m m e n t a r e r Jag har tänkt på dig så mycket de senaste dagarna. Jag hör din röst i huvudet. Alla härliga sarkastiska kommentarer vi spred omkring oss i våra samtal. Samtal varje dag under vissa perioder. Humorn vi delade. Ju mer jag tänker desto mer vill jag bara ringa dig, få skratta och skvallra som vi alltid gjort. Du är ju alltid bara ett samtal bort. Har alltid tid för mig. Sen minns jag... Anledningen till att jag tänker på dig just nu är ju för att jag aldrig mer kommer kunna ringa dig.
Du är död.
Död betyder borta för alltid. Betyder kall. Betyder inte mer. Aldrig mer. Aldrig mer skratta tillsammans. Aldrig mer minnas tillsammans. Allt vi gjort. Minnen vi delar. Vad ska jag nu göra med alla minnena, när det bara är jag kvar som minns?
Hur kan nån vara död när man fortfarande hör deras röst i sitt huvud? Hur kan du vara borta? Vara kall? Vara inte mer? Hur kan du som funnits med större delen av mitt liv plötsligt inte finnas där för resten.
Vad hände? Var är du? Varför finns du inte mer?
Helvete vad du fattas mig...
Du är död.
Död betyder borta för alltid. Betyder kall. Betyder inte mer. Aldrig mer. Aldrig mer skratta tillsammans. Aldrig mer minnas tillsammans. Allt vi gjort. Minnen vi delar. Vad ska jag nu göra med alla minnena, när det bara är jag kvar som minns?
Hur kan nån vara död när man fortfarande hör deras röst i sitt huvud? Hur kan du vara borta? Vara kall? Vara inte mer? Hur kan du som funnits med större delen av mitt liv plötsligt inte finnas där för resten.
Vad hände? Var är du? Varför finns du inte mer?
Helvete vad du fattas mig...
Sometimes...
12:57:35
Kursiva tankar
1
K o m m e n t a r e r Nämnd... Men inte glömd? Är lycka brottsligt? Är det alltid bara jag? Så mycket ord, men var är ?
Försöker hålla huvudet högt!
Försöker hålla huvudet högt!
Lycka!
21:57:02
Kursiva tankar
1
K o m m e n t a r e r 
Jag ser "the pursuit of hapiness".
Jakten på lycka.
Jag har två stunder som ofta är min dags lyckligaste. Den första är när jag hämtar Arvid på förskolan. Jag cyklar alltid som en dåre, och utnyttjar både cyklisternas och bilarnas vägar, samt fördelarna som både fotgängare och cyklister nyttjar. Sedan dröjer jag mig alltid kvar på förskolan en stund, för att höra allt om Arvids dag och liksom dra ut på återföreningen lite. Den andra är när Johan kommer hem. Fortfarande, två år efter att vi blev tillsammans, så räknar jag ner tills han ska komma in genom dörren. När han inte är här känns det som att jag sneglar på klockan hela tiden och väntar...
Så det är lyckan. Min familj. Sen har vi det bra på hundra ytterligare sätt. Men att få ha en familj, två underbara pojkar.
Happiness=found.
Ändlöst och menlöst
17:29:26
Kursiva tankar
0
K o m m e n t a r e r En ny veckan tar sin början. Jag är trött till bristningsgränsen på klimatet på jobbet. Imorgon kallar jag till möte. Det känns ändlöst och menöst, men jag ska iallafall framföra mina synpunkter. Så får vi gå från där.
