Livet från Idas håll

Jag älskar att komma hem. Att få släppa jobbet, gå ner i varv och laga lite middag. Vänta in Johan som i 9 fall av 10 kommer hem efter mig (utom på måndagar då han hämtar Arvid och jag stänger). Ännu bättre tycker jag om de dagar då jag hämtar Arvid innan jag cyklar hem (tis-fre).
Sluta jobba - cykla till Arvids förskola - plocka upp honom - handla om det fattas något till middagen - hem och laga middag - duka - invänta Johan.
Kan tyckas som en tråkig rutin men det är en av mina favoriter (förutom finafredagen eller lugnalördagen. Eller slappasöndagen).

Nu när Arvid inte är hemma blir det dödtid i min rutin. Som nu. Går ju alltid att hitta på något, men jag hade föredragit att cykla den extra vändan och få se honom skina upp i ett stort leende och ropa maaaaamma!!! Men nästa vecka är allt tillbaka i de vanliga gängorna igen. Tack och lov!

Samtal med Arvid igårkväll:
A: Hallåå
I: Hej gubben
A: Vad gör du?
I: Jag är på väg hem från jobbet. Vi har haft möte
A:...
I: Vet du gubben, jag är sjuk.
A: Vad är du sjuk för?
I: Jag har ont i halsen (är fruktansvärt hes)
A: Då måste du gå till doktorn!

Haha roligaste killen!
Nu ska jag laga lite härliga saffranswokade grönsaker.

Auf Wiedersehen!


Vaaar är Arvid?