Hej mitt vinterland

En vit jul i skåne, vem hade kunnat tro det? Fast nu tar jag nog i, känner jag den här delen av landet rätt är snön borta före jul. Men just nu är allt väldigt... vitt. Lite ovant att cykla faktiskt. Så här mycket snö har jag inte sett sen förra året. Skillnaden är att i år gläds jag eftersom jag inte längre har en stor parkering att skotta.

Sitter i personalrummet och tittar på små lappar med anteckningar omkring mig. Den och den har komp, hon vabbar. Förhoppningsvis är detta gamla lappar och vi är full styrka idag, något som sällan är självklart. Men, det slår mig, mitt bland alla vård-av-barn lappar, att jag under det här halvåret endast har vabbat ett tillfälle. När Arvid hade det man förmodar var svinis, då var vi hemma en vecka. Annars har han varit frisk sen vi började här nere i juni. Det är otroligt när man tänker på det. Men nu ska jag inte blåsa upp det nåt mer för då lär han inleda nästa år med att vara sjuk sjuk sjuk.

Well... Idag är det som bekant torsdag. Igår körde vi nya programmet på power stepen, jag som äntligen kunde gamla koreografin utan och innan. Synd. Men jag lär mig snart det nya, många rörelser kommer ju igen. Igår var det även Greys dag, men eftersom det är juluppehåll läste jag ut boken istället. Låt den rätte komma in, lite läskig faktiskt. Eller, obehaglig. Speciellt sista sidorna. Funderar på att se filmen men jag brukar ju inte klara såna där skräckisar. Fast den här kanske är mer som mord i sinnet... Mmmm... Mord i sinnet... Tony... Mmmm.... Där pratar vi kvalitetsserie!

Förresten, mitt jobb är kingen. Enda nackdelen är att man kommer att bli tjock av alla julklappar från föräldrarna. Igår var det en korg med godsaker som lämnades för att vi på min avdelning "var så underbara och flexibla". Eftersom jag var på plats var jag den som fick ta emot korgen och då var jag ju tvungen, av artighet, att smaka lite på innehållet. Frukter, godis, kex. Mycket trevligt. Enda nackdelen är att alla julgåvor från föräldrar gav mig dåligt samvete och jag var tvungen att köpa varsin ask alladinhjärtan till Arvids två pedagoger som verkligen gör ett underbart jobb. Som tur var hade jag bonuscheckar på ICA ;-)

Nu har jag klarat av lite morgontankar, de brukar ju fara fritt. Nu ska jag läsa ut Idas bok som hon så oförsiktigt har lämnat här i personalrummet. Storlek 37, av Denise Rudberg. Måste läsa ut den innan jullovet så jag inte blir tvungen att göra Ida upprörd genom att sno den av henne.

Tataaa

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0