I Sundsvall
Jag har åkt de sista hundra milen och är tillbaka där allt började. Borta bra men...
För det känns lite som att jag varit på semester, som att jag är hemma nu. Tillbaka i Sundsvall, gasen på bilen gick lite lättare, vägarna var hemma och trygga.
Fast jag har inget hemma här. Jag vet inte var jag ska åka. Det känns konstigt att inte åka till Baldersvägen, på sju månader lyckades jag ändå hitta nånting där. Nånting bra. Nu bor Gabbe och Linde där och jag hoppas att de trivs. Kanske sitter hon också i fönstret och tittar ut över stan med en kopp te. Jag tror de trivs.
Men var är hemma?
När huset såldes kände jag mig vilsen, borta var alla rutiner. De där månaderna jag bodde i Granlo med Hanna var bra men de var tillfälliga och vi visste det. Jag saknar den fasta punkten. Därför känns Sundsvall konstigt. Jag vet inte var jag ska ta vägen. Men Båräng just nu känns bra. Välkomnande människor, avslappnande.
För det känns lite som att jag varit på semester, som att jag är hemma nu. Tillbaka i Sundsvall, gasen på bilen gick lite lättare, vägarna var hemma och trygga.
Fast jag har inget hemma här. Jag vet inte var jag ska åka. Det känns konstigt att inte åka till Baldersvägen, på sju månader lyckades jag ändå hitta nånting där. Nånting bra. Nu bor Gabbe och Linde där och jag hoppas att de trivs. Kanske sitter hon också i fönstret och tittar ut över stan med en kopp te. Jag tror de trivs.
Men var är hemma?
När huset såldes kände jag mig vilsen, borta var alla rutiner. De där månaderna jag bodde i Granlo med Hanna var bra men de var tillfälliga och vi visste det. Jag saknar den fasta punkten. Därför känns Sundsvall konstigt. Jag vet inte var jag ska ta vägen. Men Båräng just nu känns bra. Välkomnande människor, avslappnande.
Kommentarer
Trackback
