Att inte bry sig
Flyttkartonger har en förmåga att ta slut. Som billös har man då två alternativ. Lägga ner packningen, eller köpa fler. Jag valde alternativ två. Jag promenerade genom staden och inhandlade ett paket kartonger. Ganska otympliga kom jag fram till då jag vandrade hemåt igen. Men skam den som ger sig, och satte man kartongerna på huvudet blev de relativt lättburna. Storgatan fram, med fem kartonger på huvudet.
Jag tänkte på högstadiet. Jag tänkte på gymnasiet. Jag tänkte på de som inte skulle gått vid min sida ifall jag burit kartongerna på det här viset. Jag tänkte på de som skulle det. Jag tänkte att det måste vara så jobbigt, för dessa rädda personer är ju fortfarande lika rädda. Hur orkar man? Anpassa sig, efter vad människor man aldrig träffat ska tycka. Jag blir ibland väldigt påverkad av att vistas runt såna där rädda människor. Jag blir extra synlig. För någon gång måste man ju sluta. Sluta vara rädd. Börja leva. Att skämmas är nåt man borde skämmas för. Åtminsone när det gäller random människor. För vad spelar de för roll?
Jag tänkte på högstadiet. Jag tänkte på gymnasiet. Jag tänkte på de som inte skulle gått vid min sida ifall jag burit kartongerna på det här viset. Jag tänkte på de som skulle det. Jag tänkte att det måste vara så jobbigt, för dessa rädda personer är ju fortfarande lika rädda. Hur orkar man? Anpassa sig, efter vad människor man aldrig träffat ska tycka. Jag blir ibland väldigt påverkad av att vistas runt såna där rädda människor. Jag blir extra synlig. För någon gång måste man ju sluta. Sluta vara rädd. Börja leva. Att skämmas är nåt man borde skämmas för. Åtminsone när det gäller random människor. För vad spelar de för roll?
Kommentarer
Postat av: Sara
Jag funderade just hur du skulle få hem flyttkartongerna från clasan när vi träffade dig på stan, men du verkar ju ha kommit på en riktigt lysande idé :-)
Trackback
