Livet från Idas håll

Så har vi haft examen också. Den detaljen kom som i skymundan. Min examensklänning låg på byrån och hånade mig som trott att jag skulle få åka till kyrkan med resten av klassen och njuta av 3½ års avslutade studier. Som bokat tid hos frisör innan. Vilket skämt. Jag kom aldrig till kyrkan. Jag kom aldrig till Härnösand, jag fick aldrig se silverpilen ta emot pris för årets lärare.

Men det känns okej. Jag hade inget val. Efter imorgon får jag veta om jag gjorde rätt, om det blev bra. Om livet kommer att fungera. Mina snälla klasskamrater tog emot mitt diplom och min pin, det gör inte så mycket att det förblev tomt på podiet när mitt namn ropades upp. Jag firade av med en klassfest på kvällen istället, där jag bara fällde några tårar, och faktiskt fick lite gråtsällskap med (tack Jossan). En fantastisk klassfest, med fantastisk dessert. Dessvärre var jag inte man (kvinna) nog att få i mig hela den jätteportion som lades för mig, men otroligt gott var det! Lite gitarrspel och lite allsång, och så var man nästan lycklig. Speciellt när finaste Johan kom med båten till vivstavarv och gjorde mig sällskap till slutet av festen.

Bilder:


Diplom! (visst att alla fick likadana och att det inte hade mitt namn på men)

    
Elin och jag. Söta Maria dansar. Helena och Elin svänger loss.


Fantastiskt! Jag gjorde mitt bästa, men tallriken var för stor och magen för liten.
Men fantastiskt, verkligen! MMMM.

   
Härliga gitarrspelet, jag och goaste tjejen, inga kommentarer på sista bilden (inte jag)


Jag kunde inte låta bli att leda lite lekar. Rundan. En klassiker.


Tre och ett halvt år är över. Vi har följts så långt och nu är det slut. Vad overkligt. Inspirerad av vinet (påhejad av Sara) höll jag ett mycket tårdrypande tal. Något i stil med att under dessa år har sammanlagt alla stora saker hänt oss som kan hända i en människas liv. Vi har delat så mycket glädje och sorg (här börjar den tårdrypande biten). Barn har fötts. Människor har separerat. Människor har gift sig. Andra har förlovat sig. Människor har förlorat någon. Människor har hittat någon. Sist men inte minst har vi åkt flera hundra mil, tillbringat timmar instängde i små saabar eller micror och inte haft något annat att göra än att skratta och prata. Och det har vi gjort. Skrattat och pratat alltså. En hel massa.

Snyft. känner fortfarande hur jag blir helt rörd.
"... och så vill jag tacka mamma... och så vill jag tacka pappa... och så vill jag tacka min klass"

EXAMEN. STUDIESKULDER. ARBETSLÖSHET.
Det fanns mycket att fira den kvällen!