Hm påsar och koldioxidutsläpp
Men när man börjat högstadiet och gick på Vibakce var det inte längre okej, varken med hemmagjort eller med silver. Då skulle man bära kläderna i en plastpåse. Fast själva påsen var otroligt viktig! Status bedömdes efter påse. Den som kom med en Ica-kasse var ju bara så fel ute. Nej, det skulle vara minst HM. Helst alltså något från en klädbutik, som visade att man köpt kläder. Extra bounus om det var en påse från gul och blå, eller något annat som närmast fanns i Stockholm. Det visade inte bara att man köpt kläder utan även att man varit på en shoppingresa!
Ni kan tro att jag överdriver, men det här är verkligheten för flickor i den åldern. Så mycket som räknas. Tur att vi växt ifrån det. Eller?
Varför jag kom att tänka på detta såhär tidigt på morgonen var för att när Arvid kom in till mig imorse bar han med sig en vattenflaska. Det var en Loka, med någon exotisk smak typ bergamott eller annat. Och den var verkligen inte min! Tror Erika lämnade den här efter pluggningen igår. Men det slog mig, att det är samma där. Många vuxna bär med sig en vattenflaska, en som de fyllt med kranvatten. Men ser man någon med en coca-cola flaska? Mycket sällan! Och jag tror aldrig nästan jag sett någon med en fanta flaska eller liknande. Det går status i det här med flaskor också. Precis som gymnastikpåsarna på högstadiet. Man tänker att vi växt upp, suckar lite över hur tung vi hade det på högstadiet, men det är precis samma spelregler nu. Bara ändrat fokus.
Flaskan ska alltså vara en mineralvattenflaska, och man får bonus ifall den har väldigt exotisk smak, typ dadlar. Alla bär runt på en! Och speciellt om man kollar på gymmet, där tror jag det vore dödsstraff på att visa sig med en coca-cola flaska.
Och folk får väl göra som de vill, det ser kanske lite fräschare ut med en mineralvattenflaska. Men det är väl inte minsta bättre än en coca-cola? Jag är stark motståndare till buteljerat vatten. For the record.
* Den totala konsumtionen buteljerat vatten i Sverige under 2006 lede uppskatningsvis till utsläpp på 34.000 ton koldioxid. Detta motsvarar de årliga utsläppen från ca 8500 normalstora villor, eller 12500 bilar.
* En flaska buteljerat vatten ger mer än 1000 ggr så mycket CO2 utsläpp som samma mängd kranvatten.
Och dessutom har vi i Sverige världens bästa vatten... Fram för Ica kassar och gymflaskor med vatten.
Det där med förlåtelse är för Jesus
Jag har styrt och ställt med mer saker än jag trodde jag kunde. Magsår here we come!
Den enda egentliga problemet (om man bortser från det kommande magsåret) är att jag fortfarande tenderar till att dämpa stressen med fel saker. Typ non-stop. Eller en extra portion fläskpannkaka. Vad tusan, jag gillar ju inte ens fläskpannkaka, vad tar det åt mig?
Jag längtar efter 9. För att få känna mig lugn. Men snart så. Stora förändringar sker för oss alla. Vart tar det vägen? Vi. Var tar vi vägen?
Och min lilla E. Satte mig en stund bredvid henne. Det skulle jag aldrig ha gjort. Hon är så varm och god. Hennes mjuka nos.
Nej, nu ska jag göra ett telefonsamtal. Sen är det faktiskt godnatt.
Imorgon lovar jag att skriva om allt som händer lite mer utförligt. Tills vidare kan ni få en bild av mig.
Tänk att allt kan vara så kul.
Dagarna rinner iväg som sand mellan fingrarna
Jag är trött. Jag är faktiskt illamående trött. Men jag har saker att ordna, lådor att packa. Fast ärligt tror jag det får vänta. Nåt som däremot inte får vänta är en dusch. En hårinpackning. Skölja bort lite oro.
Idag stressåt jag. En hamburgare från max, vilket jag inte ätit på ett år ganska precist. En supergod milkshake på det. Missa inte den!
Det var alltså en kombinerad lunch och middag. Frukosten var en bulle från pressbyrån i sthlm och kvällfikat var en kaka som jag inte kunde låta bli när jag rensade frysen. Ingen höjdardag alltså. Men då jag undviker mat då jag är ledsen eller orolig hetsäter jag snarare då jag är stressad. Det ska bli ändring på den biten.
Jo men de där dagarna då. De är så fullbokade, och ändå fylls de bara mer. Jag har bara velat att tiden ska rusa iväg så att jag får landa hos Johan och helst aldrig lyfta igen. Men nu, när det går att räkna ner i dagar, timmar och minuter så vill jag på ett plan bara frysa tiden. Hur ska jag hinna?
Dessa dagar:
Tisdag: Komma med tåget 09.50. Träffa min advokat 11.00. Jobba 12.00-17.00. Packa och betala räkningar.
Onsdag: Träffa studiegruppen 9.00. Jobba 11.30-17.00. Sälja barnvagn 17.15. Scoutföräldramöte 18.00-20.00. Packa.
Torsdag: Skriva två bokreferat. Middagsmys med Hanna.
Fredag: Packa klart ALLT! Mamma hämta sina möbler. Packa till rödön
Lör-Sön: Rödöhajk
Måndag: Lunch med Nina. Flyttstäda ALLT!
Tisdag: Furuvik med förskolan hela dagen
Onsdag: Härnösand. Scoutavslutning 18.00-20.30
Torsdag: Härnösand. Lunch med klassen. Besiktning lägenheten.
Fredag: EXAMEN!! Kyrkan 13.00. Grillning hos Ronney och Kristin ca 16.00
Lördag: Fika i Ninas nya lägenhet. Köra sängar till Grönviken med pappa. Examensmiddag hos mormor 17.00.
Söndag: Bye bye Sundsvall. Flytt till Malmö. Packa släpet. Lämna nyckeln. Åka i massa timmar. Packa ur släpet.
Många fler människor ska klämmas in på liten tid. Mycket mer ska hinnas med än som framgår av schemat. Men det är nåt att hålla sig till. Nu måste jag duscha innan jag spyr av trötthet. Kartongerna får ge sig för ikväll. Imorgon kan jag blogga lite längre med mer känsla. Kanske.
Roadtrip i Skåne
Härlig dag med de bästa pojkarna!
Rastplats vid en kohage. Här åt vi hemmagjord pizza och drack juice. Jättefint ställe vid vattnet. Alltså uppfylldes alla kriterier vi ställer för en rastplats. Nära vattnet (Johan), nära kossor (jag).
Våra snälla fina vänner! Arvid och jag klappade och kramades med korna, Johan höll sig på behörigt avstånd (var visst nån som försökt rida på en ko och blivit stångad...)
Simrishamn. Vi promenerade till hamnen och tog varsinn mjukglass. Årets första.
Arvid på ett jättestort Ankare.
Funderingar över livet?
Hittade en mysig strand att pausa på, Arvid jagade fåglar, vi pratade.
Some people wait a lifetime, for a moment like this!
Mina pojkar.
Tack för ännu en härlig helg älskling.
Veckan som gick
Arvid träffade nya kompisar och bjöd en av dem att leka med honom på hans rum. Vi besökte hans nya förskola för första gången och han sprang runt på gården som att han alltid gått där och klängde upp i båten som stod där och ropade "akta hajarna", till de andra barnen.
Vi njöt av solen och åt middag på uteplatsen nästan varje dag. På kvällarna när Arvid somnat åt vi alldeles för mycket lyxigt och onyttigt och pratade länge om allt och inget.
Arvid badade badkar nästan varje kväll och upptäckte badskum för första gången.
Vi gjorde lite nyttiga saker också. Johan lade golv i hallen. Jag putsade alla fönster eftersom det inte var gjort av hon som bodde här innan när hon flyttade. Vi köpte nya möbler till uteplatsen, så nu är det jättefint där (kom och se!).
Men mest av allt har vi umgåtts och pratat och skrattat. Johan har haft långhelg tack vare kristus, så tid har funnits.
Nu väntar två veckor av packning och förberedelser, göra klart det sista, sen landar vi för obestämd tid här nere. Spännande!
Haha sorry sorry
Idag är det måndag. Åka hem dag.
Undra om jag kommer börja säga "åka till Sundsvall" sen. Och kalla Malmö för hem. Undra.
Jag saknar hem. Jag har inte haft hem på länge. De senaste två åren har jag flyttat fyra gånger. Sen gymnasiet (gick ut 2005) har jag haft sex adresser. Under alla dessa flyttar hade jag ändå hem. Mitt hem.
Jag saknar det.
Jag saknar det mycket. Inte som konstant magont utan som en låg molande värk då jag tänker så sommarnätter, på trädgården, på att slänga sig i soljuset över sängen, på att steka pannkakor i det stora köket.
Saknar.
Göteborg
I fredags anlände vi, pigga och fräscha till Malmö. Pigga och fräscha eftersom vi flugit (tack Johan) istället för att skumpa fram på ett tåg i åtta timmar. Missförstå mig inte nu för jag hör till den kategorin av människor som faktiskt uppskattar att åka tåg. Att vara på resande fot. Lyssna på musik, titta på andra passagerare, kanske småprata. Den är lite mysigt sådär. Jag minns att jag diskuterade saken med Emelie på väg hem från Mika förrförra året, och förklarade den mysiga stämningen för henne. Hon höll inte riktigt med, kanske med tanke på att hon bor i Göteborg och åker tåg lite längre sträckor oftare än vad jag brukar göra. Jag kanske börjar förstå henne nu, när jag sitter och laddar för en ny åtta timmars imorgon. Dessutom är jag för snål (läs fattig) för att åka i en liggvagn, trots att vi åker nattåg, så jag sover (läs, vakar) sittandes hela vägen.
Men ja, förra helgen alltså. Schlagerhelgen. För det var visst det fick jag veta. Såg till och med finalen. Åtminstone det mesta, kan ha råkat somna en liten liten stund, men vad sjutton, hur kan de låta så många länder rösta?!? Fattas bara att självaste påven sitter där i vatikanen och delar ut tior och tolvor till höger och vänster. Nej det var nytt för mig. Mycket var nytt, och jag tror inte jag sett finalen sen Lena Ph deltog (jag hejade på henne, hon är ju något av en förebild så jag kände att jag var tvungen att utdela mitt stöd). Vilket år var det nu? 2005??
Men jag ska väl ta allt i rätt ordning. Vi kom på fredag. Vi umgicks. Vi kramades. Sen på lördag morgon begav vi oss på resa till en av två svenska städer som är större än Malmö. Vi var bjudna till Emelie och Hanna i Göteborg och det ville vi inte missa. På vägen stannade vi till i Varberg och plockade snäckor på en strand och hade picknick. När vi kom fram till Göteborg gjorde vi ett snabbt klädbyte (här mulet, där strålande sol) och gav oss iväg till målet för dagen. Liseberg!
Nog med ord, nu bilder.
Någon som funderar.
Picknick i Varberg. Jättefin stad! Eller strand iallafall.
Emelie och Hanna på obligatorisk spårvagnsåkning i Göteborg
Jag och den lille. Mumsandes korv innan karusellandet
Hanna och Arvid har ett litet pep-talk och möjligen är det så att han säger nåt hon inte gillar. Därav näsrynken.
Snygg produktplacering förresten Hanna.
Nej det är inte så att jag åker tekopparna för mig själv, Arvid sitter där, bara det att han knappt räcker över kanten.
Hanna och Arvid tar en svängom på hästarna. Arvid har ett stadigt tag i tyglarna.
Biltur med Emelie. Undra vem som har roligast?
Här var mamman och mannen på egna äventyr på balder, vissa skrek tills de tappade andan (Johan) medan vissa var tysta och coola (jag).
En jätteskön lördag. Perfekt familjeförmiddag. Sol (lite opålitlig dock), tacos (vegetarisk färs, faktiskt mycket god), schlager (lite långdragen), sen massa prat, främst oss tjejer emellan. Toppendag!
På söndag trängdes vi framför spegeln och gjorde oss klara medan pojkarna väntade. Och väntade. Och gick ut och väntade. Sedan gav vi oss iväg till staden där vi käkade på kina, såg en gayparad (were here, were queer, get use to it, jag sjöng glatt med och det var nästan så att jag blev ombedd att leda hela tåget. Nästan), promenerade i hamnen och bara njöt. Till sist styrdes kosan mot Malmö igen och helgen avslutades med falafel.
Tre tjejer en spegel, vad var planen där?
Fina färger
Ansvarstagande vuxen med barnvagn. Glad... Hippie.
Kissnödig Hanna?
Jag är ganska säker på att det fanns en förklaring till detta...
Tack för en toppenhelg tjejer. Lovely!
(nu väntar Malmö på er)
Kärlek!
Loveli!
Romeo take me somewhere we can be alone
I'll be waiting all there's left to do is run
You'll be the prince and I'll be the princess
It's a love story baby just say yes
Romeo save me, they try to tell me how to feel
This love is difficult, but it's real
Don't be afraid, we'll make it out of this mess
It's a love story baby just say yes
Oh oh
I got tired of waiting
Wondering if you were ever coming around
My faith in you was fading
When I met you on the outskirts of town, and I said
Romeo save me I've been feeling so alone
I keep waiting for you but you never come
Is this in my head? I don't know what to think
He knelt to the ground and pulled out a ring
And said, marry me Juliet
You'll never have to be alone
I love you and that's all I really know
I talked to your dad, go pick out a white dress
It's a love story baby just say yes
Middag i Njurunda
Mitt härliga middagssällskap
Liam tyckte om
Arvid med, en liten stund. Sedan ville han leka och hitta på andra saker.
En härlig eftermiddag med sol och prat. Tack Nina och Sara (och barnen).
Hur kunde jag glömma?
Kan inte svara på det. Men i samma stund som jag glömde Good Riddance glömde jag också en del av mig själv. Jag kanske hittar hem snart. Kanske. Säkert är att jag inte mer ska glömma.
Jag får inte låta henne försvinna. Jag får inte släppa taget igen. Får inte förfalla på det sättet. Får definitivt inte ge upp.
Jag får aldrig släppa Good Riddance
En sån där härlig eftermiddag
Lite tid för mig själv. En kopp te i fönstersmygen.
Livet som mamma när det är som bäst!
Identitet
Kommer jag att trivas? Kommer jag att vara ensam?
Kommer jag att vara lycklig?
Gammal dröm
Jag brukade drömma om att äga hyresfastigheter centralt. Sådär mysiga, som den jag bodde i på Villagatan. Eller den jag bor i nu. Jag skulle intervjua intressanta hyresgäster och vara en gullig hyresvärd, och behövde någon av mina kompisar lägenhet kunde de ringa till mig (ja jag vet att chansen att jag skulle ha någon av mina få lägenheter ledig var ganska liten men ändå). Sen kunde jag dyka upp ibland och pyssla på lite. Och så... Ganska ostrukturerad dröm känner jag nu...
Men. Det är lite som att jag lever drömmen just nu. Jag tar emot lite samtal och lite mail av folk som vill hyra min fina lägenhet i andra hand. Sen sållar jag och funderar. Eller ja, de är inte överdrivet många, men lite har jag fått sålla. Kanske skulle ha varit fler om jag inte pratat så mycket i telefon också förstås.
Hittills:
*En ensamstående mamma med en tvååring. Henne kan jag verkligen sympatisera med, men hon hade betalningsanmärkningar och lät dessutom ganska strulig (nej jag dömer ingen på förhand)
*En tjej plus hennes kompis som skulle flytta hit från Östersund. De kunde dock bara komma på visning till helgen och då är ju jag inte hemma. Dessutom sa hon nåt om jobbintervjuer vilket betyder att hon inte har fast jobb, vilket kan innebära problem för mig. Njaa, jag behåller dem som intressenter men har dem inte som favorit.
*En tjej som gick på gymnasiet (!) och skulle flytta hemifrån. Njaaaaa.
*En man som jobbade som MSK (??) inom sjukvården. 46 år, separerar från sin sambo. Han har varit befäl inom hemvärnet vilket säkert tyder på ordningssinne. Dock är han en medelålders man, vilket troligast betyder att han inte kan uppskatta hur fin lägenheten faktiskt är. Skulle kännas som slöseri. Dock kvar som alternativ.
*Min favorit var ett par, tjejen kom från Övik. De bodde i en etta på bergsgatan och jobbade centralt, hon jobbade på bikbok. De var beredda att ta över tv-abbonemanget, de var beredda att dela på junis hyra, de var unga och trevliga (hon iallafall). Hoppas de vill ha den! De kommer på visning imorgon klockan 19.30. Dessutom gillar jag att hon var fräck och skickade ett sms då det stod ring efter 15.00. De fick lite förtur liksom.
That's it. Hittills.
Norra berget
Det är så vackert. Sundsvalls vackraste plats är norra berget. Ja för då bortser jag från Bjäsbodarna som är det underbaraste i världen. Men vore jag turist och kom till Sundsvall vore det hit jag skulle åka.
På väg ner från berget kikade jag in i muséet och i de fina fiken och svor över att jag inte hade med mig min plånbok. Och över att jag var ensam.
Men det mesta går att vända till något gott. Så jag promenaderade hem och funderade. Tog upp luren och hörde av mig till min finaste vän som jag hade träff inbokad med idag. Och så blev det så bra till slut!
Solsken. Långpromenad. Gräs. Historia. Utsikt. Skratt. Regn. Stan. Heart to heart. Bikinis. Barn. Livet. Våfflor. Vänskap.
Tack Nina för en underbar dag!
Av alla svåra beslut...
The Reader
Nina och jag var som bekant på biodejt. Filmen var faktiskt jättebra. Lite snyftvarning på vissa ställen. Vi var lite skeptiska mot att den visades i draken, vi vill ju inte bli tagna för emon, feminister eller såna där hemska människor som endast läser Strindberg och pratar djuuuuupa ämnen (ja jag menar hon som gick i vår klass). Men det visade sig vara helt lugnt. Kanonfilm, kanonskådespelare (speciellt den söta pojken från Narnia), och framför allt en biosalong helt över våra förväntningar. Jag menar, det fanns ju soffor att sitta i! Nästa gång jag ska på biodejt med Johan är det hit jag ska styra kosan! Nina och jag övergav snart våra tråkiga sitsar för en romantisk tvåsitssoffa. Och det var inga problem med att byta plats, vi var ensamma i hela salongen...
Bilder från vår biodejt:
Skor som är kompisar
Min söta biodejt
Bra men sorglig film
Sen togs ju andra mer oseriösa bilder, är man ensam i salongen måste man ju passa på. Bland annat testade vi lite funktioner på min kamera. En av funktionerna var att den tog tre kort i rad men att man satte i gång den genom att ta ögonkontakt med den, om ni förstår. Dock var jag lite övertydlig och blev fångad i en mindre smickrande pose. Men det kan hända den bästa. Lite ful-kul kort bjussar vi på...
Green Day
Så förstå mig. Kolla här!
Vi pratar Green Day. Som i Give me Novocaine, som i Holiday, som i Jesus of suburbia, framför allt, som i Time of my life.
Green Day, det kommer ett nytt album. Det kommer en turné. Den kommer till Sverige!!
DET FINNS BILJETTER!!!
Vad väntar vi på? Green Day älskling?
Min bil
Men den har ju varit lite... Hur säger man... Kass? Färdig för skroten.
För det mesta har diverse fel löst sig med att man sparkar loss den del som hänger ner och slänger i närmsta container, eventuellt kan det vara ett inre fel och då brukar man behöva gasa en del.
Dagens fel tror jag dessvärre inte löser sig genom att gasa, och knappast genom att sparka heller (jag säger inte att det inte är lockande eller att det inte kommer att hända). Nej, dagens fel visar sig genom att bilen låter som en traktor när man kör, eller nej, faktiskt mer som... Ett flygplan (jo, jag vet att det är en saab). Min gissning, i stil med Bosse bildoktorns, är att ljuddämparen till sist gett upp helt. Alternativt gått hål i.
Så vad gör jag nu åt saken? Hmmm... Tja, jag kan låtsas som inget och köra runt i mitt flygplan. Det är ganska lockande. Bilen måste ju ändå skrotas snarast, tror att besiktningstiden går ut nu i slutet av maj.
Okej, så om jag väljer det alternativet, strunta i oljudet och låtsas som att det regnar, så kommer jag till nästa fråga. Bör jag byta till sommardäck? Det vore ju en fördel eftersom det är olagligt att vara utan, men är det värt jobbet?
Sen en fråga till: bör jag betala försäkringen för den här månaden? Jag tror att det ska göras 23 eller nåt sånt, och det känns ju lite dumt att göra det. Men då till ändå nästa fråga: Eftersom jag inte vill åka på nån straffskatt på flera tusen för att jag haft en bil oförsäkrad i trafiken så antar jag att bilen bör ställas av. Från och med det datum när försäkringen inte längre gäller. Går det att bara ringa och ställa av en bil till nästa vecka?
Så många frågor, så lite svar.
Sista frågan är ifall jag ska lägga ut en annons på bilen, eventuellt tillsammans med den andra skrotsaaben (dock i något bättre skick). Typ som GDS:are.
Känns som att jag behöver ringa någon insatt.
Paaaaappa...
From all of me to all of you
Väkomna till våran Skåneblogg. Endast en månad till dagen D...
Det här ska alltså vara bloggen där vi skriver om Malmö och vardagen där, vad som händer, hur det går på jobbet (läskigt), och hur vi acklimatiserar oss till livet down under.
Och... hur mycket vi saknar er därhemma!
För det kommer vi att göra. Mycket.
Men i slutändan tror jag att det blir bra. Och jag är glad över peppen även från de som kanske, förhoppningsvis, kommer att sakna mig.
Så, varsågoda. En blogg för er som saknar oss, som inte kan få nog av oss, eller er som är glada att vara av med oss.
Jag har lovat den bästa jag har här i Sundsvall att blogga så gott som varje dag, med foton och allt.
This is for you Musse