Livet från Idas håll

Igår var jag lite ensam, lite ledsen. Men det var fint väder åtminstone så jag tog en tur via trapporna upp på norra berget. Där gick jag omkring och kände mig lite mindre ledsen men lite mera ensam. Gick upp i tornet och tittade ut över staden och mindes när du och jag stod här och du höll om mig. Och det var så tryggt. Och gud vad jag saknade dig.
Det är så vackert. Sundsvalls vackraste plats är norra berget. Ja för då bortser jag från Bjäsbodarna som är det underbaraste i världen. Men vore jag turist och kom till Sundsvall vore det hit jag skulle åka.
På väg ner från berget kikade jag in i muséet och i de fina fiken och svor över att jag inte hade med mig min plånbok. Och över att jag var ensam.

Men det mesta går att vända till något gott. Så jag promenaderade hem och funderade. Tog upp luren och hörde av mig till min finaste vän som jag hade träff inbokad med idag. Och så blev det så bra till slut!













Solsken. Långpromenad. Gräs. Historia. Utsikt. Skratt. Regn. Stan. Heart to heart. Bikinis. Barn. Livet. Våfflor. Vänskap.

Tack Nina för en underbar dag!