Livet från Idas håll

Kom nyss hem från en APT (arbetsplatsträff) på jobbet. Good news fick jag ikväll. Jag är nu lika med den nya likabehandlingsgruppen på vår förskola. Verkligen kul. Mer möten att gå på. Mer att styra och ställa i. Jag är lite ironisk, för jag vet inte om det är good news riktigt. Det är kul att chefen gillade likabehandlingsplanen, men att gå därifrån till att avsätta hela likabehandlingsgruppen (säkert till deras stora glädje) och sätta in mig som ensam ansvarig för likabehandlingsarbetet på alla fyra avdelningar känns lite magstarkt. Iallafall utan att fråga mig först. Fast vem lurar jag, jag gillar att styra och ställa och dessutom vill jag ofta ha saker gjort på mitt sätt. Så egentligen är jag väl... Stolt? Kul att kunna, kul att vara uppskattad. Liten press eftersom jag nyss dragit igång arbetet med grön flagg och demokrati, men man jobbar bättre under press. Så bring it on!

Det var kvällens första positiva. Här kommer den andra.
Jag kan se de goda sakerna med att jag flyttade. Att jag tog mitt pick och pack, gick igenom det jag var tvungen att gå igenom och faktiskt följde mitt hjärta. Jag saknar er av bara den, jag saknar att spendera tiden med er, och att få finnas nära mina kära där hemma. Men. Jag ser positiva saker med! Mina kolleger, de människor jag lär känna här, är en positiv sak. Hade jag inte flyttat hade jag inte lärt känna Maria, Pari, Irvana, Ida, Sandra, Awaz, Malek och de andra tjejerna. Och vissa av dem har gett mig mer än de själv vet. Med sina olikheter, sitt sätt att vara. Mina kollegor kommer från olika land, olika bakgrunder, med olika historia. Jag har mycket att lära. Jag ska också bli stark!