Torsdag morgon
Mitt författande av en likabehandlingsplan för det här stället är klar, alltså kan jag ägna tiden åt annat denna torsdag morgon. Skönt, nu återstår bara att planera och införa arbetet med grön flagg, processledarutbildningen och att lägga om schemana sen ska jag väl ha slut på arbetsuppgifter utanför schemat. Nej skämt åsido så tickar tiden på, både på jobbet och utanför. Håller med Kristin som konstaterade att det känns som måndag-fredag, måndag-fredag hela tiden. För det är jobb, och lite mer jobb, det är frukost till familjen det är cykla fort fort och hämta hem Arvid, det är middagslagning och sen slänger vi in lite (helst massa!) sambotid på det. Och träning två-tre gånger i veckan. Sen är det alltid nåt extra, nåt utöver. En träff med tjejerna, med Johans kompisar, städning eller kvällskurs för mig. Idag är det fotografering för plutten. Klockan tre ska vi vara där, då ska han vara uppfrissad och snygg. Så tiden här nere rullar på, minst sagt.
Och detta gör mig stressad. Känns bra att tiden går, men när jag tänker på varför?... Ja varför ska tiden gå? Innan har man längtat, Johan ska komma hem, man ska resa bort, det ska bli någon högtid, nåt ska hända... Men nu. Jul? ska bli kul, men lite stressande att bo som inneboende hos någon. Vart är vi på väg? För att landa? Jag drömmer redan nu om nästa sommar, som ska innehålla lite längre semester med mer tid för varandra och andra. Jag längtar! Men det är långt kvar, ställer ner de drömmarna på sparlåga.
Tackade förresten nej till tjänsten jag var på intervju för. De ringde upp, de erbjöd, jag sa nej. Det lät intressant men helt enkelt inte vad jag är ute efter. Troligast är att jag nappar på erbjudandet här, gravvik till slutet av augusti, och redan nu löfte om förlängning då. Vet att lite förändringar kommer ske i personalstyrka här och troligast är att jag även efter dessa 8 månader kommer att vara kvar på Solen, med de äldre barnen. Min ursprungliga dröm var ju förskoleklass och detta är så nära jag kan komma i nuläget. Så om lite mer än en vecka kommer jag ha skrivit på nytt avtal för Möllebacken. Skönt att veta iallafall. Mitt schema här är väldigt bra för att vara en heltid, Johan och jag kan ha ett upplägg som minimerar Arvids tid på förskolan och tillåter honom att vara hemma med oss mer. Han går alltid max 35 timmar i veckan, ofta mindre. En heltid är på 40 timmar, och vissa barn går mer än så. Så det dövar det klassiska mammasamvetet lite. Plus att han verkligen gillar sin förskola nu, trivs superbra med kompisar och personal.
Ja, som ni ser, vi har det bra. Dessutom är ansökan om julledighet inlämnad, Winnerbäck biljetterna inhandlade, mysig dejt på tu man hand på söndag inplanerad, min födelsedag i faggorna, pappa kommer på besök, Henke och Cissa kommer på besök, det är snart dags för julpyssel och julkonsert med Peter Jöback. Jag är glad!
Och detta gör mig stressad. Känns bra att tiden går, men när jag tänker på varför?... Ja varför ska tiden gå? Innan har man längtat, Johan ska komma hem, man ska resa bort, det ska bli någon högtid, nåt ska hända... Men nu. Jul? ska bli kul, men lite stressande att bo som inneboende hos någon. Vart är vi på väg? För att landa? Jag drömmer redan nu om nästa sommar, som ska innehålla lite längre semester med mer tid för varandra och andra. Jag längtar! Men det är långt kvar, ställer ner de drömmarna på sparlåga.
Tackade förresten nej till tjänsten jag var på intervju för. De ringde upp, de erbjöd, jag sa nej. Det lät intressant men helt enkelt inte vad jag är ute efter. Troligast är att jag nappar på erbjudandet här, gravvik till slutet av augusti, och redan nu löfte om förlängning då. Vet att lite förändringar kommer ske i personalstyrka här och troligast är att jag även efter dessa 8 månader kommer att vara kvar på Solen, med de äldre barnen. Min ursprungliga dröm var ju förskoleklass och detta är så nära jag kan komma i nuläget. Så om lite mer än en vecka kommer jag ha skrivit på nytt avtal för Möllebacken. Skönt att veta iallafall. Mitt schema här är väldigt bra för att vara en heltid, Johan och jag kan ha ett upplägg som minimerar Arvids tid på förskolan och tillåter honom att vara hemma med oss mer. Han går alltid max 35 timmar i veckan, ofta mindre. En heltid är på 40 timmar, och vissa barn går mer än så. Så det dövar det klassiska mammasamvetet lite. Plus att han verkligen gillar sin förskola nu, trivs superbra med kompisar och personal.
Ja, som ni ser, vi har det bra. Dessutom är ansökan om julledighet inlämnad, Winnerbäck biljetterna inhandlade, mysig dejt på tu man hand på söndag inplanerad, min födelsedag i faggorna, pappa kommer på besök, Henke och Cissa kommer på besök, det är snart dags för julpyssel och julkonsert med Peter Jöback. Jag är glad!
Kommentarer
Trackback
