Tvåårstrots

Man kan vara arg, man kan känna sig maktlös, man kan vara irriterad, man kan bli smått galen. Och man kan inte låta bli att inombords beundra dem för deras uppfinningsrikedom. Hur vet de precis vilka knappar de ska trycka på för att provocera till max? Och hur kan de lyckas få en så ur balans? Som man aldrig blir annars. Jag är den som aldrig tappar tålamodet på jobbet, aldrig höjer rösten, aldrig blir provocerad. Men det är på ett annat plan.

Jag gillar hans starka vilja. Dessvärre är han sin mor upp i dagen. Envis som få. Vilka sammandrabbningar vi kommer att ha när han blir tonåring. Nu skrattar jag inombords och biter mig hårt i läppen för att inte visa annat än bestämdhet när det gäller hans idéer. Min lilla kille som försöker vara stor. Jag antar att det här är en försmak på vad som kommer senare.

Trotstrotstrotstrots. Nej nu ska jag öva mer tålamod. Får lägga till lite mer yogapass på mitt träningsschema alltså.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0