Livet från Idas håll

Tankar. Tidig morgon brukar resultera i fler än vanligt. Hjärnan är så pass avkopplad att man inte gått igång, och de där närmsta tankarna har lättast att slippa ut. Inatt vaknade jag klockan tre, Arvid grät till i sömnen. Var in och tittade till honom och sedan snurrade tankarna fritt på väg till sovrummet. Ville väcka Johan, bara för att be honom tycka om mig litegrann. Tänkte sedan rationellt att det skulle ha motsatt effekt och nöjde mig med att krypa tätt mot hans rygg och stjäla lite värme.

Dagar som flyter på. Livet är här. Tid, vad är det? Klockan som tickar. Blir jag äldre? Förändras människor? Vad är något värt? Varför känner jag att jag alltid skulle saknat dig, även om vi aldrig mötts?