Jag testar nya vägar som aldrig tycks ta slut
Drömmer konstiga drömmar om nätterna. Men sedan finns Johan där, i drömmen och i det verkliga. Hans värme lugnar.
Har en annan tidig morgon på jobbet. Promenerade hit. Det fick mig att tänka på tidigt 2008, när jag jobbade på Äppellunda och gick 7 km till jobbet varje morgon. Jag behövde den tiden för att rensa huvudet och reda ut allt som pågick runt omkring mig. Och för att vara stark och inte tappa tron på mig själv.
Kanske skulle jag behöva fler lugna stunder nu, men det är samtidigt så skönt när tiden är inrutad. Har min lilla stund på kvällen för mig själv, efter att jag lagt Arvid fattar jag posto i köket utanför hans rum. Dricker lite te, surfar lite, finns till hands ifall han skulle vilja något. Det är dagens lugna stund för mig, första gången jag sätter mig ner på riktigt och sitter stilla en timme eller så.
Imorse när jag promenerade tänkte jag på min lägenhet. Den i Sundsvall alltså. Mitt fina hem, som jag måste besluta om jag verkligen ska släppa till paret som bor där nu. Som jag slet och fixade i den lägenheten. Som min fina lillebror hjälpte till. Som jag planerade och tänkte, möblerade och donade. Jag saknar den. Och jag vet inte vem som "förtjänar" den. De fina grannarna, fönstret där man kan sitta och blicka ut över stan. Mysiga sovrum, vackert ljus.
Imorgon fyller Johan år. Nu ska jag planera och dona lite inför det.
Har en annan tidig morgon på jobbet. Promenerade hit. Det fick mig att tänka på tidigt 2008, när jag jobbade på Äppellunda och gick 7 km till jobbet varje morgon. Jag behövde den tiden för att rensa huvudet och reda ut allt som pågick runt omkring mig. Och för att vara stark och inte tappa tron på mig själv.
Kanske skulle jag behöva fler lugna stunder nu, men det är samtidigt så skönt när tiden är inrutad. Har min lilla stund på kvällen för mig själv, efter att jag lagt Arvid fattar jag posto i köket utanför hans rum. Dricker lite te, surfar lite, finns till hands ifall han skulle vilja något. Det är dagens lugna stund för mig, första gången jag sätter mig ner på riktigt och sitter stilla en timme eller så.
Imorse när jag promenerade tänkte jag på min lägenhet. Den i Sundsvall alltså. Mitt fina hem, som jag måste besluta om jag verkligen ska släppa till paret som bor där nu. Som jag slet och fixade i den lägenheten. Som min fina lillebror hjälpte till. Som jag planerade och tänkte, möblerade och donade. Jag saknar den. Och jag vet inte vem som "förtjänar" den. De fina grannarna, fönstret där man kan sitta och blicka ut över stan. Mysiga sovrum, vackert ljus.
Imorgon fyller Johan år. Nu ska jag planera och dona lite inför det.
Kommentarer
Trackback
