Hemmaliv
Hade nästan glömt hur bra jag trivs med att vara hemma såhär. Man hinner få så mycket gjort, och hinner sitta ner långa stunder och prata med Arvid. Sitta ner och leka med honom.
För att inte tala om allt hemarbete. Fönstrena är putsade, strykningen är klar, golven är damsugna, Arvids bokhylla är sorterad, köket är skinande blankt och diskmaskinen är tömd. Sängarna är bäddade, jag har till och med haft fram dammvippan och dragit några varv (och sedan damsugit igen, borde ha tänkt igenom det där först).
Men jag hoppas ändå att Arvid kommer vara feberfri imorgon. Det var han inte idag, så jag blir hemma minst imorgon också. 39.4 var febern på inatt då han fick en alvedon, 38,4 var den imorse vid åtta då han klev upp. Jag har saker att få gjorda på jobbet, har lite dåligt samvete över att vara hemma mitt i veckan på det här viset.
Det slår mig, vilket fantastiskt samhälle Sverige är på vissa områden. Att en förälder ges möjligheten att vara hemma med sitt barn vid sjukdom och ändå klara sig ekonomiskt gör nog att fler föräldrar tänker sig för innan de skickar sjuka barn till förskolan (alla föräldrar borde ju vilja sitt barns bästa). I förlängningen innebär detta att barnen inte smittar andra barn vilket leder till att deras föräldrar förhoppningsvis slipper bli sjuka och då drabbas inte deras aretsplatser eller arbetsgivare. Någon tänkte bra någon gång. Ska undersöka hur och när lite närmre...
