Livet från Idas håll

När jag nyss flyttat hit till skåne saknade jag de ljusa sommarnätterna. Här var det mörker från klockan nio. Nu är det höst och mörkret känns ännu tätare. Maria försöker trösta mig med att det är mycket ljusar här än hemma, där det, enligt henne, aldrig blir ljust på vintern. Fast hon är ju från Småland, så hon vet nog inte riktigt. För här känns det väldigt mörkt klockan fem på morgonen, är det verkligen det hemma? Och igårkväll efter träningen var det verkligen vintermörkt. Jag bara väntade på att snön skulle börja dala. Och då var klockan ändå bara åtta.

De säger att vintern här nere är hemsk. De säger att den är mycket kallare än hemma, att det blåser genom allt. Ingen snö som isolerar och ger nån form av värme heller utan bara blåst. Jag gruvar mig. Alla som har varit i Härnösand vintertid eller ännu hellre, hösttid, kan tänka sig. Blåsten var ett skäl till att inte flytta till Härnösand i höstas. Johan var ett annat. Annars är det väldigt fint där. Men som sagt, blåsten. Så nu går jag i funderingar på hur jag bäst ska skydda mig mot kalla vindar. Alla som känner mig vet att jag kan tendera att tappa sugen när jag är för frusen. Gå in i survivalmode. Rent logiskt tycker jag, när det är för kallt måste man spara värme och energi innan man fryser ihjäl. Är säkert nedärvt från mina snälla förfäder bönderna.
Vad för sorts jacka ska man ha? De påstår att en vindtät jacka är det bästa, alltså funderar jag på nån form av skidjacka. Detta blir en spännande följetong, vädret kontra klädseln i Malmö.

Men återigen, tack och lov för hösten! Är jag den enda människan som bli glad över höst? Jag känner iallafall stor lättnad när vi är ute på utflykt och promenad och luften är sval och solen lagom varm. Barnen sparkar upp löv med sina kängor. Trädens blad har gulnat. Välkommen kära höst (förutom höstrusket).