Livet från Idas håll

Ingen svininfluensa!
Febern är betydligt mer hanterbar idag, det verkar som att toppen var inatt, då det var som värst. Nu sover lillen och idag har han varit alvedonfri och ändå hållt sig strax över 38 bara. Så ni kan andas ut, krisen är över. Jag kan andas ut.

Vi var som bekant till läkarstationen idag. Där fick vi inte komma in utan ifall man hade influensasymptom, (feber, täppta andningsvägar, snuva, hosta) som Arvid har, så skulle man sitta utanför dörren och ringa på en klocka. Det gjorde vi. Sedan väntade vi. Så kikade en sköterska ut genom ett titthål och frågade vad det gällde. Jag förklarade att Arvid var inne på fjärde dagen med hög feber och dessutom ont i kroppen och svår förkylning. Luckan smälldes snabbt igen och sedan kom män i stora rymddräkter med masker för ansiktet ut och eskorterade oss till ett undersökningsrum där en upprörd akutläkare väntade.

Eh.
Eller... Ja, nästan iallafall.

Men det konstaterades iallafall att Arvid hade en infektion, vilket betyder att det inte är smittsamt, fritt fram för besök lilla E, och att lite hostmedicin skulle göra susen. Skönt. De tog både halsprov och blodprov, så jag kan vara säker på att testerna stämmer. Tummen upp, Malmö sjukvård.
På väg hem var vi in på apoteket och hämtade ut hostmedicin, köpte mer barnalvedon (bra att ha hemma) och nässpray. Arvid envisades med att bära påsen, men som den allvetande vuxne jag är förklarade jag att flaskan med medicinen kunde gå sönder, och att vi var tvungen att spänna fast påsen i cykelsadeln medan vi åkte. Han gick motvilligt med på detta, så när vi kommer hem knäpper jag av honom, tar påsen i ena handen och sätter ner honom med den andra. Reser på mig och... Tappar påsen. Klirr. Flaskan sönder. Medicinen på backen.
Arvid gråter "Vad hände mamma, varför är medicinen sönder". Jag bara stirrar dumt. Sedan gör jag något än mer irrationellt. Böjer mig ner och försöker med den medföljande skeden fånga upp lite medicin som ännu inte runnit ur påsen. Tror att min tanke här är att hinna få i honom åtminstone en dos. Inser sedan det ologiska i mitt handlande:

1. Medicinen ska tas vid behov, oftast innan sänggående. Något behov fanns inte då han inte hostade just då.
2. Flaskan har ju gått sönder! Kan finnas minimala glasbitar i vätskan.

Så jag gör vad vuxna gör när de tappar koncepten... Lovar guld och gröna skogar. Jag lovar Arvid att vi ska köpa ny medicin imorgon. Sedan kramar jag om honom och vi går in tillsammans. Flaskan slänger jag i glasåtervinningen och kvar ute rinner hostmedicinen sakta ner i sprickorna mellan gångplattorna.


Eftermiddagen har varit så bra, jag har hunnit maila iväg lite åt scouterna, ringt sjukvården i Sundsvall (definitivt ingen tumme upp), haft kontakt med diverse andra instanser som håller telefontid och är svåra att få tag i, och även hunnit prata med några kompisar som jag saknar. Jag har till och med skaffat ett eget priokort till tåget. Det ni! Vuxenpoäng till mig. Sedan ringde jag dessutom kundtjänst (mer telefonkö) och fick mina inbokade resor överförda så jag kan inhämta poäng från dessa. Resor förresten, jag har bokat (och betalat) alla kommande resor till Sundsvall, så är det nån som är nyfiken kan jag meddela tid och plats för hela hösten, ända fram till jul! Å, hemmadagar, ett under av effektivitet!

Bilder från vår mysiga middag med potatissoppa och nybakt bröd