Svininfluensan
Ja det verkar som att influensan drabbat oss. Sen om det är svin- fågel- eller fluginfluensan kan kvitta. Arvid har varit hängig hela helgen, lite gnälligare än vanligt, sovit oroligare än vanligt och näsan har runnit konstant sen i fredags. Imorse frågade Johan mig om Arvid skulle vara hemma. Jag hade inte tänkt tanken, men han hade ju sovit dåligt och var väldigt snorig. Jag sa att vi skulle avvakta tills han vaknade och se.
Snorig var han, men han tittade leende på mig och sa: "ska du skjutsa mig på dagis idag mamma?", ni som kommer ihåg hur oycklig han var tidigare när det gällde dagis förstår att det var svårt att moststå. Så efter frukost cyklade jag trots allt iväg med honom till Lärkträdet. Fel fel fel.
När vi kom dit och gick in började han genast storgråta och säga att han ville vara med mig. Jag lovade att Johan skulle hämta honom ganska tidigt och kramade honom litegrann. Sen vet jag att det bara blir värre för barnen om man signalerar oro och stannar kvar, så med tungt hjärta lyfte jag över honom till Christina och gick.
Under förmiddagen försökte jag ringa för att kolla hur det var med honom, hade inte numret till avdelningen inlagt så jag försökte med det som fanns på hemsidan. Då blev jag kopplad till Bolagsverket (!!??!!). De ställde sig lika undrande som mig till varför jag ringt dem, och de kunde knappast meddela mig hur Arvid mådde.
På min rast när jag som bäst strosade i Hansagallerian och letade efter ett par gummistövlar till Arvid ringde förskolan mig. Lillen har feber. Det vara bara att cykla och hämta hem honom.
Så nu ligger han inne i sin säng och sover, efter en stor portion gröt och en Bamsesaga. Jag vabbar idag och imorgon, kanske på onsdag. En av mina kollegor ringde upp efter att jag kommit hem och förtydligade att jag inte skulle känna mig stressad över att komma in, utan jag skulle vara hemma med Arvid så länge han var hängig. Det var rart av henne, jag hatar att vara borta från jobbet. Känns som man lämnar alla kollegor i sticket. Men på nåt sätt känns det bättre att vara hemma med sjukt barn än det gör att vara sjuk själv. Att ens barn blir sjukt kan man liksom inte hjälpa.
Blanketten om vård av barn är beställd från försäkringskassan. Nu väntar putsning av fönstren, så jag får känna att jag har gjort någontig idag. Sortera in tvätt och stryka skjortor är också sysslor som ska göras. Och läsa ut Lasermannen, vilket jag fortfarande inte gjort. På nåt sätt kan jag nog fylla den här dagen med sysslor, små och stora.
Lilla sjuklingen med hans favoritbok. Tack Maggan (eller lillebror Martin) för den.
Snorig var han, men han tittade leende på mig och sa: "ska du skjutsa mig på dagis idag mamma?", ni som kommer ihåg hur oycklig han var tidigare när det gällde dagis förstår att det var svårt att moststå. Så efter frukost cyklade jag trots allt iväg med honom till Lärkträdet. Fel fel fel.
När vi kom dit och gick in började han genast storgråta och säga att han ville vara med mig. Jag lovade att Johan skulle hämta honom ganska tidigt och kramade honom litegrann. Sen vet jag att det bara blir värre för barnen om man signalerar oro och stannar kvar, så med tungt hjärta lyfte jag över honom till Christina och gick.
Under förmiddagen försökte jag ringa för att kolla hur det var med honom, hade inte numret till avdelningen inlagt så jag försökte med det som fanns på hemsidan. Då blev jag kopplad till Bolagsverket (!!??!!). De ställde sig lika undrande som mig till varför jag ringt dem, och de kunde knappast meddela mig hur Arvid mådde.
På min rast när jag som bäst strosade i Hansagallerian och letade efter ett par gummistövlar till Arvid ringde förskolan mig. Lillen har feber. Det vara bara att cykla och hämta hem honom.
Så nu ligger han inne i sin säng och sover, efter en stor portion gröt och en Bamsesaga. Jag vabbar idag och imorgon, kanske på onsdag. En av mina kollegor ringde upp efter att jag kommit hem och förtydligade att jag inte skulle känna mig stressad över att komma in, utan jag skulle vara hemma med Arvid så länge han var hängig. Det var rart av henne, jag hatar att vara borta från jobbet. Känns som man lämnar alla kollegor i sticket. Men på nåt sätt känns det bättre att vara hemma med sjukt barn än det gör att vara sjuk själv. Att ens barn blir sjukt kan man liksom inte hjälpa.
Blanketten om vård av barn är beställd från försäkringskassan. Nu väntar putsning av fönstren, så jag får känna att jag har gjort någontig idag. Sortera in tvätt och stryka skjortor är också sysslor som ska göras. Och läsa ut Lasermannen, vilket jag fortfarande inte gjort. På nåt sätt kan jag nog fylla den här dagen med sysslor, små och stora.
Lilla sjuklingen med hans favoritbok. Tack Maggan (eller lillebror Martin) för den.
Kommentarer
Trackback
