Tankar och viljor

Man måste på nåt sätt veta. Var man ska landa med sina fötter. Även om de inte alltid är på fast mark. Man måste liksom ha något att sikta mot. En slags trygghet, en plats som är hemma.
Tappar man det tappar man något grundläggande. Något som ingen fungerar bra utan. Att vara hemlös behöver inte betyda att man inte har ett hem, en fysisk plats. En dörr att låsa.
Att vara hemlös är lika med att vara otrygg.

När marken slits bort under fötterna kan en person vara en mål. Hemma kan vara hos dig. Jag skulle följa dig över hela världen, för du ger mig trygghet.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0