Livet från Idas håll

Idag är det Valborgsmässoafton. Om ni undrar varför jag inte skrivit på ett tag är det faktiskt inte mitt fel. Skrev ett jättefint inlägg igår, med bild och allt, sen när jag skulle publicera det försvann det. Då tappade jag ork, lust och motivation till att göra ett nytt och läste en bok istället. Så det kan gå!

Men idag är det alltså valborg, eller hur? Jag undrar vad det står för, valborg... Vi ska iallafall hem till Maria och Adam och grilla. Jag ser fram emot det, årets första grillning för vår del. Barnen kan leka och senare på kvällen går vi och kollar in en majbrasa. Det ska bli jättetrevligt! Imorgon åker Arvid till Sundsvall på kvällen varför han kan passa på att vara uppe lite senare ikväll så vi behöver inte passa några läggtider heller. Annars tror jag inte vi ska göra nåt speciellt i helgen. Är det bra väder på söndag tänkte vi ta en längre motorcykelutflykt. Det ser lovande ut för vädret iallafall, igår när jag hämtade Arvid runt fyra var det tjugo grader ute. Då cyklade vi förresten på tur med Irvana och blev hembjudna till henne. Hon plockade fram en massa saker från hennes pojkar så Arvid gick därifrån med en ny Pikachuryggsäck, fylld med bilar, och ett silverhalsband med en fotboll på runt halsen. Jag tror att han kan tänka sig att åka dit igen...

Bla bla bla vad mycket ord... Men jag sitter själv på jobbet och ska alldeles strax skriva några dokument som vi arbetade med igår då vi hade planeringsdag. Dessa dokument ska jag sedan ha med mig till en gruppdiskussion med de andra förskolorna där jag ska representera Möllebacken. Egentligen skrev jag dokumenten igår, så jag behöver bara renskriva och finslipa dem. Så ska vi se om det inte blir någon ordning på vår handlingsplan. Och nu pratar vi inte likabehandlingsplanen, det här är en mer teoretisk plan som innehåller synsätt och tankar om vilket synsätt som ska genomsyra verksamheten. Intressant va? ;-)


Igår var iallafall en jättetrevlig arbetsdag med alla kollegor. Sällan alla tio kan samlas och prata igenom arbetet (och annat). Stämningen vid lunchen var dock lite hätsk. Ni kan tänka er följande scenario: tio kvinnor, inga män. En kollega har nyss blivit lämnad av sin man för en annan kvinna han i hemlighet haft en affär med ett längre tag. Lägg till tre barn, det yngsta 1,5, ett stort hus och tiotals år tillsammans. Det finns inga garantier. Så halva jordens befolkning var inte mycket värd vid det tillfället.

Egentligen ska jag inte ironisera sådär. Faktum är att historien lämnar oss alla illa berörda. Man är utelämnad till den person man väljer att lita på, så är det ju. Och det gör mig ledsen att det inte är första gången jag hör en liknande story från en av mina kompisar. Ibland har barnen varit yngre, ibland har paret fortsatt tillsammans ett tag. Men många liknande historier finns där ute. Oavsett om man är tjej eller kille anförtror man något viktigt till varandra. Tillit. 
Det är lätt att göra ett snedsteg, eller är det lätt att låta bli? Är det svårt att vara trogen eller svårt att bedra sin partner? Just nu lägger alla iallafall om sina scheman för att hjälpa henne igenom sin skilsmässa och livet som ensamstående trebarnsmamma. Om hon vill ska jag säga till henne att man kommer igenom, man tar sig till andra sidan. Förändrad, men inte nödvändigtvis till det sämre. Om hon inte vill ska jag fortsätta vara ett tyst stöd. Ensamstående mammor är det starkaste som finns. Fast de sällan känner det. De är hjältarna i vardagen!

Nej usch, vad trist det blev nu. Jag får inte tänka på sånt här säger Johan, jag blir tankfull och grubblande. Det är jag det, grubblaren. Jag tror att Johan representerar det goda från den andra halvan av jordens befolkning (undantaget som bekräftar regeln?). På tal om Johan, ni vet det där apelsinträdet till uteplatsen han ville köpa och planterade om? Igår efter middagen satt jag på uteplatsen och halvt läste och halvt såg på när han plockade loss en kvist som brutits av och ömt satte den i ett glas vatten så att det kanske skulle skjuta rot... Det är min blivande man det.