En bra dag

Jag har haft en väldigt bra dag på jobbet. Bra när gårdagen var så otroligt dålig. Mina kära kollegor, Maria och Irvana var roliga, skrattade så träningsvärken i magen gjorde sig påmind. Nu sitter jag och Arvid här och mumsar på varsinn macka innan han ska i säng. Det blev sen nattning för honom ikväll eftersom jag hade kvällsmöte. I vanliga fall sover han runt halv åtta nu för tiden och det är uppskattat! Sen sover han hela natten till klockan halv åtta, åtta nånting.

Eftersom jag är världens gulligaste flickvän cyklade jag hem efter att jag hämtat Arvid och lagade middag och bakade bröd till Johan. Arvid och jag skulle äta med Maria innan mötet, så det var endast för Johans skull. Varför då? Frågade Maria. Jag blev lite paff. För att jag tycker om honom, tror jag att jag svarade. Jag läste i en tidningsartikel en gång att forskare hade kommit fram till att det var det som var tricket för att få förhållanden att fungera. Att vara snäll helt enkelt. Det verkar så enkelt vännen, ändå är det så obegripligt svårt, sjunger Jocke, och kanske är det så. För varför är det så i många förhållanden att man slutar vara snäll? Att man räknar poäng och att man gnatar på varandra? De små, små orden är svåra ord och de hårda orden är enkla ord, sjunger samme geni och det är väl sant. Det verkar inte vara tidsbestämt, att det är något som kommer efter en viss tid, men likväl är det ju inte några par som har det där hårda från första början. Så vad händer?

Snälla, låt oss aldrig låta det hända. Låt de små orden vara vardagsord och låt det obegripligt svåra vara enkelt. Fast det är förstås bara upp till var och en.


Så, herregud vilken djuping det blev nu på kvällkvisten. Och jag känner att det är dags att damma av B-sidor och lite singlar igen. Röd har spelats varm och jag behöver lite enklare strofer nu ett tag. Lite välbekanta sanningar.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0