Nej så blev det inte

Ingen operation. Bedövning fungerar inte på mig. Punkt. Jag vill inte prata om det. Eller jo, jag kan säga att jag faktiskt erbjöd mig att göra en Rambo. Efter en timme med mer och mer frustrerat inpumpande av bedövning från läkarens sida konstaterade han att han omöjligt kunde bedöva min då ballongliknande fot mer. Jag insåg att det här håller på att gå helt åt pipan och att all noggrann planering som gjorts för att få de här veckorna att fungera var i onödan. Så jag frågade med lätt desperat ton ifall han inte kunde operera ändå, det var ju lite bedövat trots allt. Nej, han vägrade bestämt att skära i mitt ben när jag inte ens var bedövad på utsidan foten. Så ingen Rambo blev det heller.

Jag skriver det här så jag slipper samtalen om hur det gått. Imorgon går jag till jobbet som vanligt och så var det med det. Punkt. That's it. Om nån månad får jag en ny tid för att göra samma sak, fast med narkos. Narkos. Jag trodde jag sluppit ifrån det. Att den tiden var förbi efter att jag fyllt 16 och inte längre kvalificeras som ett barn. Men nej, narkos, möjligen i Trelleborg.

Förresten, nån som är världens snällaste som kan åka från Sundsvall till Malmö den 16 februari? Som kan ta min och Arvids biljett då och göra så att jag slipper lägga ut ytterligare 800 kr, möjligen mer, på nya biljetter?


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0