Livet från Idas håll

Gårdagens regn verkar ha blåst bort och förhoppningsvis är solen tillbaka. Vilken svensk jag är, pratar om vädret på det här viset ;-)

Jag är bekymrad. Har alltid haft så bra immunförsvar och läkekött. Men nu gör foten konstant ont efter operationen, hjärtat fladdrar och hugger och dessutom tycks ett sår på halsen ha blivit infekterat. Hade ett födelsemärke som brukade blöda så fort jag drog på mig MC hjälmen så jag tog bort det hos läkare förra måndagen. Nu är såret infekterat. Det är inte att det gör ont som tynger mig (hög smärttröskel, fara för mig själv enligt läkarna) utan att jag inte är van. Brukar inte ha sår, brukar läka mycket bra. Johan vill sätta bilnycklarna i min hand och skicka mig till doktorn. Jag vill inte. Det läker nog av sig själv va?


Arvid sover nu och jag ska ta en dusch efter eftermiddagens träning. Jonglerar med livet som mamma, heltidsarbetande, tränande och fästmö. Idag cyklade jag och hämtade Arvid efter jobbet, sen lagade jag middag vid halv fyra snåret och kvart i fem cyklade jag till träningen med Arvid. Var hemma igen till strax före sex, lagom tills Johan kom innanför dörren. Då kunde jag bara värma på linsgrytan och voilá; jag har fixat middag tills mannen kommer hem, jag har arbetat mina åtta timmar, jag har tränat i nästan en timme och jag har dessutom hämtat Arvid tidigt från förskolan. Nu ska jag ge mig själv lite tid genom att duscha och sen... läsa eller sova. Sånt jag njuter av.