Livet från Idas håll

Arvid sover på soffan. Tusan, nu börjar jag bli tveksam om han verkligen ska på förskolan imorgon, han är kanske hängig än?

Samtidigt strålar solen från en klarblå himmel med små bomullsmoln. I förmiddags var jag orolig, några snöflinor singlade till och med förbi men nu är jag glad igen. Det är verkligen vår! Tänk att en så enkel sak kan ha sån inverkan på humöret! Jag försökte fånga solens relfektioner i husväggarna utanför köksfönstret men det ville inte bli lika lysande på kortet som i verkligheten.

Här är iallafall utsikten från mitt köksfönster:

Som sagt gör bilden inte alls rättvisa åt det ljus som skimrar och liksom polerar bort all trötthet. En kollega som flyttat hit från ett annat land berättade att när hon nyss kommit hit fick hon höra av andra som flyttat hit att svenskar var jättetrevliga, ungefär 8 månader om året. Men när vintern kommer blir människor som förbytt, alla blir grälsjuka, trötta, bleka, irriterade. Så håller det på till våren, då svenskarna åter är solskenet själv. Och det stämmer nog ganska bra. Skrämmande insikt dock. Ljusterapi kanske inte är humbug ändå...

Nej nu kommer snart min blivande man hem och jag kanske skulle sätta fart med lite middag. Bacon och broccolipaj står på menyn. Vi hörs!