Torsdag då familjen återförenades
Jag har skrivit dåligt den här veckan, men det har helt enkelt inte funnits tid. Johan har varit bortrest sen i måndags och då har även jag varit mer utanför hemmets väggar än vanligt. Det som såg ut att bli tre ensamma dagar har varit ganska aktiva och fulla med socialt samspel. Räddningen i måndags blev Maria, som också var på solo kvist och bjöd hem mig till sig på en underbar laxrätt med pressad potatis. Jag åt så jag trodde jag skulle spricka. Faktum är att jag tog receptet, och dessutom har sagt till mig själv att bli lite kreativare vad gäller att laga fiskrätter. Vi äter fisk en gång i veckan hemma, men det är ganska klassiska rätter, som fisksoppa, fisk i ugn eller stekt fisk. Arvid tycker mycket om fisk så nu kanske vi ska lägga till lite fiskrätter, så det blir två gånger i veckan.
Jag tog bilen till Maria, och det var en härlig känsla att bränna på på motorvägen samtidigt som jag spelade musik på hög volym. Jag har glömt hur mycket jag tycker om att köra bil, här finns det aldrig någon anledning för mig att göra det liksom. Allt finns inom gångavstånd. Så fram för bilkörning, det är fantastiskt! Jag var förresten inte hemma förrän efter tolv, och då blev det bara sängen eftersom jag började jobba ganska tidigt dan därpå. I tisdags hade jag utvecklingssamtal med barn och föräldrar några timmar efter att jag slutat, sen tog jag och Maria varsinn falafel innan den här månadens kvällsmöte, APT, började. Igår stannade jag också kvar efter jobbet och hade utvecklingssamtal, sen när jag kom hem ringde jag några samtal och skulle precis kasta mig iväg på träning då Johan plötsligt klev in genom dörrarna. Jag hann inte mer än säga några ord innan han frågade om jag verkligen skulle träna med min förkylning. Ringde Ida som sa samma sak, så det slutade med att jag blev hemma. Ikväll hoppas jag dock på step träning, och på lördag är det den obligatoriska body pumpen. Sen på tisdag är det ju kapning av foten och vem vet när jag kommer kunna träna därnäst...
Det skrämmer mig!
Nu om bara några minuter plockar Johan upp Arvid och mamma på tågstationen. Jag lyckades lösa situationen med SJ, så vi behöver bara hata dem som vanligt nu. Ska kanske ringa och höra att han hittat dem ordentligt, eller hellre, att han kommit upp ur sängen för att kunna hämta dem. Idag blir min familj hel igen, det var på tiden!
Tjao
Jag tog bilen till Maria, och det var en härlig känsla att bränna på på motorvägen samtidigt som jag spelade musik på hög volym. Jag har glömt hur mycket jag tycker om att köra bil, här finns det aldrig någon anledning för mig att göra det liksom. Allt finns inom gångavstånd. Så fram för bilkörning, det är fantastiskt! Jag var förresten inte hemma förrän efter tolv, och då blev det bara sängen eftersom jag började jobba ganska tidigt dan därpå. I tisdags hade jag utvecklingssamtal med barn och föräldrar några timmar efter att jag slutat, sen tog jag och Maria varsinn falafel innan den här månadens kvällsmöte, APT, började. Igår stannade jag också kvar efter jobbet och hade utvecklingssamtal, sen när jag kom hem ringde jag några samtal och skulle precis kasta mig iväg på träning då Johan plötsligt klev in genom dörrarna. Jag hann inte mer än säga några ord innan han frågade om jag verkligen skulle träna med min förkylning. Ringde Ida som sa samma sak, så det slutade med att jag blev hemma. Ikväll hoppas jag dock på step träning, och på lördag är det den obligatoriska body pumpen. Sen på tisdag är det ju kapning av foten och vem vet när jag kommer kunna träna därnäst...
Det skrämmer mig!
Nu om bara några minuter plockar Johan upp Arvid och mamma på tågstationen. Jag lyckades lösa situationen med SJ, så vi behöver bara hata dem som vanligt nu. Ska kanske ringa och höra att han hittat dem ordentligt, eller hellre, att han kommit upp ur sängen för att kunna hämta dem. Idag blir min familj hel igen, det var på tiden!
Tjao
Kommentarer
Trackback
