Samtal med min mor
Vi pratar i telefonen och mamma berättar att hon funderar på att åka till Thailand i vinter.
Jag: Åh, det skulle vi också vilja, nästa vinter kanske...
Mamma: Ja, det vore ju jättemysigt att åka tillsammans, vi funderar på nu i november, kan ni inte åka då?
Jag: Nja, skulle vi resa på en långresa skulle det nog vara nästa vinter.
Mamma: Ja men jag skulle iallafall tycka att det var jätteroligt, och behöver ni barnvakt kan ju jag och Lasse passa Arvid så kan ni hitta på något på egen hand.
Jag: Ja, fast nu till vintern blir ju inte bra, då får ni åka nästa vinter.
Mamma: Nästa vinter... Men jag vill åka nu.
Jag: Det är nog för tidigt för oss iallafall.
Mamma: För tidigt?...
Jag: Ja, för bebisen kommer ju bara vara knappt ett halvår då... Eftersom den ska födas i juni...
Mamma: JA JUST JA... Ni ska ju ha ett barn till... Ja DÅ förstår jag...
Är det samma person som praktiskt taget hade en räkna-ner-kalender till Arvids födelse? Som patrullerade mitt hus med jämna mellanrum och funderade på att åka till förlossningen för att leta efter min bil så fort den inte stod parkerad på sin plats?
Om det här är effekten av Lasse och hennes egna liv så kan jag bara säga... Tack!
