Leaving on a jetplane
Jag har hållt allt på insidan. För det är mitt sätt. För det är så jag gör. Jag är urstark. Kan kämpa mig igenom vad som helst. Min mamma beundrar den egenskapen hos mig, att jag alltid reser mig och kommer tillbaka. Och på det sättet är det en styrka. Jag har behövt den styrkan, jag har haft nytta av den. Men ibland känns det som en svaghet.
Att få gråta. Att få släppa taget. Jag har haft så mycket att arrangera inför på fredag. Blommor, fonder, namn på band, annonser och inte minst resan, skaffa barnvagn, barnvakt, se till att alla kommer ihåg att anmäla sig. Organisera.
Men... Men var är du? Varför kan jag inte ta telefonen och ringa dig som jag alltid gjort? De tankar jag till sist släpper fram är mer existentiella, är allt förutbestämt? Jag berättar för människor att en kompis till mig har dött, väntar på något... förlösande. Kanske är det på fredag det kommer.
Slår på musiken som betyder nåt. Som betydde något för dig också. Låter andras ord skölja bort stressen som kommer när jag tänker orden aldrig mer...
Att få gråta. Att få släppa taget. Jag har haft så mycket att arrangera inför på fredag. Blommor, fonder, namn på band, annonser och inte minst resan, skaffa barnvagn, barnvakt, se till att alla kommer ihåg att anmäla sig. Organisera.
Men... Men var är du? Varför kan jag inte ta telefonen och ringa dig som jag alltid gjort? De tankar jag till sist släpper fram är mer existentiella, är allt förutbestämt? Jag berättar för människor att en kompis till mig har dött, väntar på något... förlösande. Kanske är det på fredag det kommer.
Slår på musiken som betyder nåt. Som betydde något för dig också. Låter andras ord skölja bort stressen som kommer när jag tänker orden aldrig mer...
Kommentarer
Trackback
