Mr. M
Jag har tänkt på dig så mycket de senaste dagarna. Jag hör din röst i huvudet. Alla härliga sarkastiska kommentarer vi spred omkring oss i våra samtal. Samtal varje dag under vissa perioder. Humorn vi delade. Ju mer jag tänker desto mer vill jag bara ringa dig, få skratta och skvallra som vi alltid gjort. Du är ju alltid bara ett samtal bort. Har alltid tid för mig. Sen minns jag... Anledningen till att jag tänker på dig just nu är ju för att jag aldrig mer kommer kunna ringa dig.
Du är död.
Död betyder borta för alltid. Betyder kall. Betyder inte mer. Aldrig mer. Aldrig mer skratta tillsammans. Aldrig mer minnas tillsammans. Allt vi gjort. Minnen vi delar. Vad ska jag nu göra med alla minnena, när det bara är jag kvar som minns?
Hur kan nån vara död när man fortfarande hör deras röst i sitt huvud? Hur kan du vara borta? Vara kall? Vara inte mer? Hur kan du som funnits med större delen av mitt liv plötsligt inte finnas där för resten.
Vad hände? Var är du? Varför finns du inte mer?
Helvete vad du fattas mig...
Du är död.
Död betyder borta för alltid. Betyder kall. Betyder inte mer. Aldrig mer. Aldrig mer skratta tillsammans. Aldrig mer minnas tillsammans. Allt vi gjort. Minnen vi delar. Vad ska jag nu göra med alla minnena, när det bara är jag kvar som minns?
Hur kan nån vara död när man fortfarande hör deras röst i sitt huvud? Hur kan du vara borta? Vara kall? Vara inte mer? Hur kan du som funnits med större delen av mitt liv plötsligt inte finnas där för resten.
Vad hände? Var är du? Varför finns du inte mer?
Helvete vad du fattas mig...
Kommentarer
Trackback
