Helgfrukost utan bak
Det är helgmorgon, och Johans sovmorgon. Jag analyserade innehållet i kylen och det var inte så roligt. Inte så mycket mjölk så det gick inte att göra gröt, vilket jag var inställd på. På helgmorgnarna gillar jag inte att ställa fram filpaketet och knäckemackorna, det är liksom nåt som hör vardagen till kan jag tycka. Men idag orkade jag faktiskt inte ställa mig och göra scones eller rågbullar till frukost. Så jag har hackat massa grönsaker till mackorna och dukat bordet fint med brödkorg och ost och juice, samt fil med müsli. Det ser trots sin enkelhet lite förförande ut. Kaffet är färdigt, magen kurrar. Det enda som fattas är... mannen... Han dyker nog upp snart. Kanske. Förhoppningsvis.
Jag skrev inget igår, och knappt heller i förrgår, men ni får ursäkta. I förrgår var en skitdag, ett bottenskrap bland dagar. Dels så började jag klockan sex, och de dagarna är jag alltid lite tröttare och känsligare. Fråga Johan vilken veckodag jag brukar missuppfatta eller deppa ihop över saker ;-) Men sen jobbade jag dessutom över i förrgår, till halv fem, och skulle vara tillbaka på jobbet till halv sex för kvällsmöte som sträckte sig till åtta. Så bortsett från de fyrtio minuter jag hann vara hemma tillbrigade jag en sådär fjorton timmar på jobbet.
Efter jag slutat, innan jag kom tillbaka igen, så var jag dessutom och handlade lite mat. Johan hade träning och Emelie hade ryckt in som barnvakt. Hon hämtade Arvid, jag fixa mat, sedan slängde vi ihop lite veggoburgare tillsammans. En sån gång, med stressnivåerna på max i mataffären, händer det lätt misstag. Som att man faller för ett glammigt magasin med lockande framsida som bara ropar, köp mig, köp mig! Cosmo eller Vi föräldrar eller Elle. Ni vet, färgerna lockar, det finns fina priser att vinna i tävlingarna... Det är liksom förståeligt, speciellt mitt i vardagsstressen. Vad som däremot är mindre svårt att förstå är hur nån kan falla för en tidning som heter "Historia", och har specialreportage om Auschwitch och förintelsen. Det gjorde nämligen jag. Jag tror rubrikerna var "si och så många judar dog..." "det värsta förintelselägret under andra världskriget" "Hitler visste..."
Tidningen kostade lika mycket som matinköpen i stort sett... Behöver få den där hjärnan under kontroll!
Jag skrev inget igår, och knappt heller i förrgår, men ni får ursäkta. I förrgår var en skitdag, ett bottenskrap bland dagar. Dels så började jag klockan sex, och de dagarna är jag alltid lite tröttare och känsligare. Fråga Johan vilken veckodag jag brukar missuppfatta eller deppa ihop över saker ;-) Men sen jobbade jag dessutom över i förrgår, till halv fem, och skulle vara tillbaka på jobbet till halv sex för kvällsmöte som sträckte sig till åtta. Så bortsett från de fyrtio minuter jag hann vara hemma tillbrigade jag en sådär fjorton timmar på jobbet.
Efter jag slutat, innan jag kom tillbaka igen, så var jag dessutom och handlade lite mat. Johan hade träning och Emelie hade ryckt in som barnvakt. Hon hämtade Arvid, jag fixa mat, sedan slängde vi ihop lite veggoburgare tillsammans. En sån gång, med stressnivåerna på max i mataffären, händer det lätt misstag. Som att man faller för ett glammigt magasin med lockande framsida som bara ropar, köp mig, köp mig! Cosmo eller Vi föräldrar eller Elle. Ni vet, färgerna lockar, det finns fina priser att vinna i tävlingarna... Det är liksom förståeligt, speciellt mitt i vardagsstressen. Vad som däremot är mindre svårt att förstå är hur nån kan falla för en tidning som heter "Historia", och har specialreportage om Auschwitch och förintelsen. Det gjorde nämligen jag. Jag tror rubrikerna var "si och så många judar dog..." "det värsta förintelselägret under andra världskriget" "Hitler visste..."
Tidningen kostade lika mycket som matinköpen i stort sett... Behöver få den där hjärnan under kontroll!
Kommentarer
Trackback
