Lördag morgon en kalasdag
Vaknade strax före väckaren (som jag glömt stänga av) klockan 7.00. Troligen har ljuset från "det mjuka uppvaknandet" väckt mig, eller så var jag kanske utsövd. Vaken var jag iallafall.
Lagade våfflor till frukost, vi firade gårdagens våffeldag lite senare. Vispade, mätte upp, gräddade, allt till tonerna av Kents - Vy från ett luftslott. Tänkte på hur smart den låten är. Tänkte på att den är så samtida, så rätt. Som alla låtar alltid är. Här får ni lite text, för de som hävdar att orden är svåra att uppfatta...
Men ingen är där när vi vänder oss om
Vi undviker så skickligt ämnen som leder någonstans
Du är tätt vid min rygg
Äntligen somnar du om
Det svider till i mina ögon när musiken tar slut igen
Har du tänkt på att vi nästan aldrig lyfter vår blick från marken
Mot den svarta rymden ovanför molnen
Men ingen är där när vi vänder oss om
Jag dansar runt, parerar vant din bedjande blick
Vi är rygg emot rygg
Äntligen somnar du om
Och jag känner en sån lättnad när musiken går på igen
Har du tänkt på att vi nästan aldrig lyfter vår blick från marken
mot den svarta rymden ovanför molnen
Idag vankas det barnkalas. Arvid ska ha sitt allra första, och tolv tappra barn har anmält sig. Vi ska strax iväg och inhandla det sista, återkommer ikväll med bilder och detaljer, i veckan har vi ju både hunnit med födelsedagskalas och fyra-årskoll. Så med den cliff-hangern lämnar jag er!
