Livet från Idas håll

Sitter här och äter lunch. Jobbar eftermiddag så jag börjar inte förrän sent.

Tänker på när jag var hemma och pluggade, innan Arvid föddes och efter att han fötts. Jag var på den tiden hundvakt till Tosse, så Sara hade egen nyckel och släppte in honom hos mig klockan 6 varje morgon och hämtade honom vid 13-14 varje eftermiddag. När hon kom hade hon resten av dagen fri och jag brukade ofta plugga på förmiddagarna så vi hade resten av dagen på oss att roa oss. På ett mycket avslappnat systerligt sätt.

Vi brukade alltid börja med att laga lunch. Min syster är konstant hungrig, så antingen hon eller jag slängde ihop något i köket. Sedan bakade vi, eller åkte på en liten utflykt, tog en promenad eller bara softade i mitt vardagsrum... Fördrev lite tid, hängde helt enkelt. Väldigt okomplicerat och enkelt!

Och nu har jag precis lagat potatisplättar, en typisk Sara-rätt. Äter dem, i min ensamhet. Tänker; att nu när jag inom en snar framtid går på ledighet, så skulle jag vilja att syster Sara var här, så vi kunde dela dagarna så där slappt och lättsamt igen. Vi kunde baka lite, gå till parken med Arvid, hänga!

Syster Sara, kom hit snarast!