Livet från Idas håll

Idag var vi ju tvugna att kliva upp tidigt för att möta Hanna vid tåget 07.00. Det skar i hjärtat hos mig att behöva väcka båda barnen före sju, men jag hade inget val eftersom Johan inte är hemma och jag inte gärna kunde begära att Hanna skulle gå hit själv när hon aldrig varit i staden innan. Liv höll precis på att slå sitt rekord i att sova utan att göra uppehåll för att äta, hon hade sovit sen åtta kvällen innan och hade jag inte väckt henne hade hon nog sovit ett tag till. Förkylningen håller precis på att gå ur hennes kropp och hon är lite snuvig och extra trött.


Såhär sömnig kan man bli när man sitter i Hannas varma famn efter en lång förmiddag...