Allt skulle jag ge dig

Jag saknar dig så att det gör ont. Varje del av mig saknar dig. Har lärt mig att inte tänka på det för att hålla mig uppe.

När jag pratade med andra föräldrar nyss efter separationen så sa de att man vande sig. Och det är väl detta de menar, man vänjer sig vid att inte känna efter, inte låta de känslorna få spelrum. I början ville jag tala om för alla, hela tiden, hur mycket jag saknade dig. Hur ont det gjorde. Hur fel allt kändes. Inget skulle ju bli såhär. Vi som alltid varit tillsammans. Men med tiden så blev jag tystare. Lärde mig att fungera ändå. Att inte be om ursäkt för det jag tog mig för i din frånvaro. Inte förklara för alla att detta inte var självvalt. Att jag egentligen ville annorlunda.

För JAG vet. Mitt hjärta känner. Det finns inget jag hellre skulle vilja än att ha dig här med mig. Nu! Du fattas, dina andetag vilka borde genljuda från sitt sovrum hörs inte. Du sover inte hemma, inte hos mig inatt.

En vecka. En vecka till. Sen är vi tillsammans igen.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0