Livet från Idas håll

Vad gäller sömnen är Liv så otroligt lättsam och snäll. Iallafall på kvällarna. Ammar henne sista gången strax efter sju, sedan är det bara att lägga henne i spjälsängen, ge henne nappen och skjuta igen dörren. Nio ggr av tio somnar hon snällt därinne. Halv åtta varje kväll är hon däckad, hon är som en klocka.

Så långt allt bra alltså. Men hon äter ju fortfarande 1-2 gånger varje natt. När hon vaknar för att äta lyfter jag över henne till vår säng, ammar henne och lyfter tillbaka henne. Oftast... Men det händer också att jag somnar medan hon ligger där bredvid, så somnar hon också och när jag vaknar igen efter en stund så sussar hon så sött bredvid mig. Här måste man göra en avvägning, lyfta tillbaka henne och riskera att hon går igång och blir piggelin, eller låta henne ligga kvar.

Jag lyfter nästan alltid tillbaka henne, för både hon och jag sover bättre själv har jag märkt. Helst skulle man ha ett eget rum till henne så hon slapp bli störd av oss när vi kommer och lägger oss, har märkt att hon har sovit längre innan första målet nu när jag varit själv, eftersom hon inte vaknar till när jag lägger mig (bättre på att smyga än mannen). Men iallafall, inatt lyfte jag tillbaka henne efter att vi båda slumrat till och tjo! då blev det livat i lådan... Fick lyssna på skönsång i en timme tror jag, klockan 03 på natten sådär... Mammas sånglärka!

Trots det är vi pigga och glada idag, snart lunch hos kompisen Elliot (och Emelie N).