Livet från Idas håll

Min pojke är så stor. Det babyrunda är borta, han växer som ogräs och hans resonemang och tankar påminner mer om ett skolbarns än om en fyraårings. Han är så fin mitt stora barn. Min förstfödda.

En gång var det du och jag mot världen. Jag känner dig så väl, jag känner igen mina egna känslor hos dig. Jag vill hjälpa dig förbi de fällor jag gått i på grund av vårt sätt att känna. Fina du, I står för intensiv!

Det vackra med att känna på det sätt vi gör att vi också får känna mer glädje än många. Känslor är starkare.

Att se på dig ger mig glädje!