Livet från Idas håll

Det tycks som att Arvids ögon blir ljusare med åldern. Vackra!

Det är fyra år och tre månader mellan Arvid och Liv. Det är en väldigt bra åldersskillnad på många sätt. Arvid älskar sin lillasyster och hade verkligen längtat efter ett syskon när Liv föddes. Han är otroligt hjälpsam på alla sätt och tappar aldrig tålamodet ifall han måste vänta medan jag tar hand om Liv. Att gå 15 timmar på förskolan passar honom dessutom ypperligt, han har blivit väldigt lugn och harmonisk sen han började tillbringa mer tid hemma med mig och Liv. Trots att vi har som regel att aldrig se på tv på vardagar har det inte varit några problem för honom att sysselsätta sig. Han leker på rummet, pysslar, lyssnar på musik eller ljudagor, ritar eller skriver bokstäver, bygger lego... Just nu sitter han med Briomek och bygger en bil.


Så för oss har det varit en väldigt bra skillnad i ålder på barnen, just för att det är bekvämt för oss vuxna. Arvid är så lättsam att han i stort sett tar hand om sig själv. Han kan klä på sig själv, sover alltid själv i eget rum, somnar själv efter sagan, behöver ingen ståbräda till vagnen, äter själv och underhåller sig själv. Ingen konst alltså, man har händerna fria för Liv. Men han har samtidigt inte så mycket utbyte av henne. Han älskar henne och tycker om att ta hand om henne och prata med henne, men hon ger honom inte så mycket tillbaka. Han kommer inte ha samma lekkamrat som jag själv hade i mina syskon, som är 1 år och 9 månader äldre och 1 år och 5 månader yngre (plus sladdbarnet Martin som är hela 5 år yngre).


Så ifall Arvid och Liv en dag skulle få ett lillasyskon vore det roligt om det blev innan Liv blev allt för stor. Dock vill jag förtydliga att det inte är något sånt planerat nu, inte alls! Jag vill ha tid med Liv också, lära känna henne, hitta tillbaka till mig själv, som ickegravid och ickehormonell. Få tillbaka min kropp. Men sen... Sen får vi se!