Livet från Idas håll

Det händer saker här hemma. Barnen utvecklas och lär sig. Nytt och mer. Arvids framsteg är mer subtila än Livs, men helt plötsligt kan man fundera på var den där stora killen kom ifrån. Han som kan underhålla ett helt rum genom att berätta spökhistorier, som utan träning vet hur man lägger upp en bra historia, bygger upp spänningen, gör konstpauser. Han som snart fyller fem år, och funderar på kalas och kompisar, som kan återberätta allt någon annan sagt eller gjort. En uppmärksam liten... filosof.

Liv däremot, vår lilla ärta. Hon är varken filosofisk eller subtil. Däremot är hon överallt. På samma gång. Hon är intensiv som sin mamma. Och en liten gladskit. Utom på eftermiddagarna, som är lite kinkigare. Två viktiga framsteg har skett hos henne, det första var ganska väntat. Hon kryper mest överallt nu, och mycket stadigare. Det är sällan hon lägger sig på magen och ålar nu när hon ska någonstans. Det andra framsteget kan tyckas självklart för många, men Liv har lärt sig att dricka välling! Hon har ju liksom aldrig velat suga på flaskan, möjligen tuggat på den och så blir man ju inte särskilt mätt... Men nu har vi försökt och lyckats, två morgnar i rad. Igår drack hon 150 ml och idag 250. Vilket gör att vi inte måste ha så bråttom upp och äta gröt, utan kan ligga kvar och mysa/leka i sängen. Duktig tjej!