Livet från Idas håll

Liv stod själv idag, i säkert tio sekunder. Jag hade gett henne lite mellis och sen ställde jag ner henne för att hon skulle få krypa iväg och leka. Då stod hon ganska stadigt på benen så jag släppte henne där, ståendes. Innan har hon stått i kanske tre sekunder och sen försiktigt böjt på benen och satt sig ner men nu stod hon länge och tittade. Det kanske största framsteget är att hon ju faktiskt försiktigt kan sätta sig ner från stående utan att tappa balansen.

Förresten så blev hon ju nio månader igår, liten blir större!