Lördag in the blues
Lyssnar på en låt som vi brukade prata om. Jag skrev långa listor och de brände dessa till skivor, ett exemplar åt oss var. Sedan lyssnade vi på dessa under våra många bilturer i din audi. Var är audin? Var är du?
Ibland vill jag umgås med någon som också kände dig. Som var dig nära. Någon som jag vet också lider av att du inte längre finns. Någon som vet att jag också lider. För mig är det som att minnena svider hellre än värmer. För jag är så ensam om dem. Om man var två som skapade minnen och en försvinner, vem ska då minnas med henne som blev kvar. Vem ska skratta åt skämten, förstå ironin i vissa ord, vissa människor?
Kommentarer
Postat av: Maria T
Du skriver så fint! Sorgen svider i mitt hjärta för alla och en var som inte finns längre bland oss men saknas oss här på jorden! Familjemedlemmar, kära släktingar, nära vänner och vänner som inte var så nära men saknas i mitt liv... Tomheten och att de inte går att nå längre, är svår att förstå och bära själv! Det sägs att minnen blir glädje så småningom, men sorgen av någon kär är nog tuff! Att prata om om minnen gör dem levande! Sluta aldrig att minnas dem! Varma kramar till dig! ♥
Trackback
