Livet från Idas håll

Vår minsta lilla kille sover inte alls bra om nätterna sen någon vecka tillbaka. Han har gått från att i stort sett sova hela nätter och sällan vakna och äta till att vakna varje timme mellan ca. 24-05 och gråta och vara orolig. Första delen av natten (han lägger sig sju) sover han lugnt och stilla men efter tolv drar det igång, för att sedan bli lugnare efter fyra-fem tiden. På den här vakna tiden kan han svepa upp till tre-fyra flaskor med välling utan problem, och det lugnar honom för stunden.

 

Ända till ca 8 månaders ålder, alltså 1½ månad sen sov han med oss större delen av natten. Jag såg ingen poäng i att "träna" eller tvinga honom att sova i sin säng när han sov bättre med oss och det inte störde oss. Men så märkte jag att det gick bättre och bättre att vyssa om honom i den egna sängen och nu sover han bara i sin egen säng. Enda nackdelen med det arrangermanget (förutom att jag saknar att snusa på honom ibland) är att det är en bit att gå mellan våra rum, och när man gör det upp till tio ggr på en natt känns det ännu längre!

 

Kanske är det framtänderna som spökar, de har tittat fram helt genom överkäken, eller så är det någon annan nattskräck (hjälper dock inte att ha honom i vår säng). Han äter otroligt dåligt på dagen också den här perioden, i stort sett bara gröt, så kanske det spelar in. Kanske borde jag inte ge honom flaska på natten för att han isåfall skulle äta mer på dagen. Men det har varit mycket förkylningar, han är inne i en utvecklingsfas där han bara står och balanserar hela tiden, han kryper längre och längre bort från oss och han kommunicerar genom tal nu (obegripligt dock). Det kan finnas tusen skäl till varför han inte sover bra just nu, och egentligen är jag inte intresserad. Jag försöker underlätta för honom så mycket jag kan och jag försöker tänka att detta är en så kort period av livet, det här är våra sista vaknätter, med vår sista bebis.

 

Jag kan sova när jag blir gammal (typ 30).