Alone again...
Fadern har åkt hem. Där är väl lite blandade känslor, det var ganska intensivt att ha honom boende här i nästan två veckor, men Arvid har verkligen njutit! Jag tror att barn är de största fanen av diverse kollektiv... Kanske mest för att de kan gå emellan de vuxna då, när någon tröttnar går de till nästa, när någon säger nej går de till nästa...
För min del har det iallafall varit gott för mitt samvete att pappa varit här, eftersom han hämtat Arvid vid tre varje dag, och dessutom lämnat honom senare någon morgon. Morfar och barnbarnet har verkligen njutit av tiden tillsammans, han har läst kvällssaga varje kväll (ganska ofta två), och de har kommit överrens om olika dealar som egentligen inte alls stämt överrens med våra vanliga husregler...
Nu är det inte så många dagar kvar till julledighet och resa norrut. Vi jobbar imorgon och två dagar nästa vecka, sen bär det av. Vi har glatt sällskap i bilen av Emelie och Hanna så vi ska nog kunna sträckköra större delen. Förhoppningsvis når vi Sundsvall tidigt på onsdag kväll.
Annars då? Uppdateringarna här har ju blivit lite sporadiska. Jag kan inte lova bättring, men jag kan lova ett försök till bättring ;-) Vi mår ganska bra. Vi har båda jobbat mycket och jobbat över en del. Arvid är frisk. Jag är snart klar med alla julklappar. SÅ, en uppdatering gjord!
