Heartbeat
Dear Nobody.
Idag fick vi höra dina hjärtslag. Barnmorskan trodde inte att det skulle gå att höra dem så tidigt, det är faktiskt bara vecka 13. Men hon sa att hon kunde försöka, och jag sa "jättegärna". Vad trodde hon att jag skulle svara, klart jag ville ta chansen. Hon kände på magen och sa att jag kunde säga till din pappa att det troligast bara var ett barn, livmodern skulle varit större annars. Sen hade hon på gele och började söka ditt hjärta. Vi hörde ljud från livmodern, blod som pumpades, och sen, var det där. Ditt hjärtljud. Starkt och tydligt, som en galopperande häst ungefär. Hon log och sa att det vanligtvis inte gick att höra såhär tidigt, men eftersom jag var så slank så var chansen större. Det var trevligt av henne att kalla mig slank, väger upp att jag inte kan ha mina vanliga byxor. Ännu viktigare var att hon sa att du verkade frisk eftersom dina hjärtslag var starka. Nu får jag räkna ner till ultraljudet innan vi får nästa livskontakt från dig. Om du inte börjar sparka innan dess förstås.
Blodproverna var väldigt bra, mitt järnvärde vad super. Jag sa att det kanske var för att vi ätit blodpudding i måndags. Det var en sköterskeelev som tog mitt blodprov och mitt blodtryck, men efter att ha tagit om blodtrycket tre gånger så bad hon barnmorskan kontrollera det. Barnmorskan pumpade upp armen igen, lyssnade, sedan kom frågan: "är du idrottare?", som alltid när jag lämnar blod eller kollar blodtrycket. Skönt att veta att mitt blodtryck ligger kvar på sin (tydligen) anmärkningsvärda nivå. Mycket fint, lågt vilotryck. Så du hör lilla Nobody, din mamma är en bra bärare, du kan känna dig lugn.
Idag fick vi höra dina hjärtslag. Barnmorskan trodde inte att det skulle gå att höra dem så tidigt, det är faktiskt bara vecka 13. Men hon sa att hon kunde försöka, och jag sa "jättegärna". Vad trodde hon att jag skulle svara, klart jag ville ta chansen. Hon kände på magen och sa att jag kunde säga till din pappa att det troligast bara var ett barn, livmodern skulle varit större annars. Sen hade hon på gele och började söka ditt hjärta. Vi hörde ljud från livmodern, blod som pumpades, och sen, var det där. Ditt hjärtljud. Starkt och tydligt, som en galopperande häst ungefär. Hon log och sa att det vanligtvis inte gick att höra såhär tidigt, men eftersom jag var så slank så var chansen större. Det var trevligt av henne att kalla mig slank, väger upp att jag inte kan ha mina vanliga byxor. Ännu viktigare var att hon sa att du verkade frisk eftersom dina hjärtslag var starka. Nu får jag räkna ner till ultraljudet innan vi får nästa livskontakt från dig. Om du inte börjar sparka innan dess förstås.
Blodproverna var väldigt bra, mitt järnvärde vad super. Jag sa att det kanske var för att vi ätit blodpudding i måndags. Det var en sköterskeelev som tog mitt blodprov och mitt blodtryck, men efter att ha tagit om blodtrycket tre gånger så bad hon barnmorskan kontrollera det. Barnmorskan pumpade upp armen igen, lyssnade, sedan kom frågan: "är du idrottare?", som alltid när jag lämnar blod eller kollar blodtrycket. Skönt att veta att mitt blodtryck ligger kvar på sin (tydligen) anmärkningsvärda nivå. Mycket fint, lågt vilotryck. Så du hör lilla Nobody, din mamma är en bra bärare, du kan känna dig lugn.
Kommentarer
Trackback
