Charlie Caper, Björn Skifs, Jonas Gardell...

Alla dessa kan man till en billig penning se som anställd inom Malmö stad. Anslagen sitter här på tavlan och artisterna glor på mig. 200 kronor för en biljett. Fast... nej.

Tid... Jag antar att i de flesta familjer jobbar båda heltid. Eller? Det tar iallafall kål på mig. Inte riktigt, men jag avskyr att behöva sänka mina krav på ordningen hemma bara för att tiden inte räcker till. Jag kan inte göra det. Så då får jag sänka mina krav på nåt annat nära till hands. Jag kan ju säga att träningen har fått stryka på foten, jag har inte tränat två gånger i veckan de senaste veckorna. Och det är ändå på nåt sätt mitt minimum. Det känns inte bra. Men var ska tiden tas? Jag har minst ett eftermiddagsmöte i veckan de här veckorna. Hämtning på förskolan. En näringsrik och vällagad middag. Plock och sysslor i hemmet. Engelska. Träning. Socialt liv? Knappast.


Nej, nu tar vi snart helguppehåll, paus från vardagen och åker till landet. Imorgon vid fyra rullar två bilar fulla med barn och god mat norrut, till ensligheten i småland. Solklinten here we come!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0