Livet från Idas håll

Det skulle kunna vara många. Pratade i telefonen med fina Helena igår till exempel och drabbades av ett släng hemlängtan. Jag saknar ju alla där hemma, olika mycket i olika perioder. Men en jag saknar ganska regelbundet är den "lille".

Jag står där, mitt på dansgolvet. Min kavaljer från den förra sången har dragit vidare, bandet tar upp tonerna till en ny låt. Jag känner igen musiken och ler. Folk sneglar på mig där jag står, ensam mitt på golvet i min vita klänning. Ytterligare några toner spelas. Folk börjar tycka att det är lite obehagligt, borde hon vara ensam? Idag? Det rycker i några av de närstående killarna, men ingen får ögonkontakt så de vet inte hur de ska agera. Jag bara ler, jag vet att han kommer att komma. Han känner igen tonerna till "vår låt". Så precis när de omkringstående börjar tycka att de, trots bristen på kontakt från min sida måste rycka in, öppnas dörren. In kommer han, med långa steg. Han ler med hela ansiktet.