Livet från Idas håll

Vi är hemma. De 100 milen är avklarade för den här gången. Varje gång känns de där milen lite längre, lite drygare. Det värsta är att jag måste göra om dem om bara två veckor, och jag vet ännu inte hur.

Jag har längtat hem. Längtat till ordning och struktur. Till mina egna saker. Min säng, som plötsligt känns jättestor med sina 160 cm.


Lilla Liv, som bara var en liten plutta när vi åkte för nästan fyra veckor sedan känns så mycket större nu. Såhär liten var hon när vi åkte; tjejen som knappt fick upp huvudet och som inte var road av att titta på saker.

 

"Lilla Liv", 15 juli, en månad gammal.

Nu ligger hon gärna och följer sin ena näve med blicken och liksom "pratar" med den. Mycket koncentrerat. idag lade jag henne i soffan och gick till köket en sväng, när jag kom tillbaka låg hon såhär, helt stadigt:

Stadiga Liv, 15 augusti, exakt en månad senare.