Livet från Idas håll

Det är omöjligt att välja ett favoritminne. Liksom onödigt. Alla fina minnen, alla upplevelser och känslor. Att sortera och rangordna till facvoriter vore att förminska dem. De finns där, när man behöver dem.
Minnen med Arvid, minnen med Johan. Minnet av när jag hämtade hem lilla Emmy. Minnet av min fina uppväxt i Ankarsvik. Barndomsminnen med mina syskon. Den där gången vi gick på träplankor över sågspån på vinden på Hedbergska, mitt i natten, för att ta oss till observatoriet. Alla skratt jag delat med människor. Alla tårar.

Men jag tänkte dela ett av mina finaste minnen med er. Minnet av dejten då jag och Johan blev tillsammans.


Vi hade träffats några gånger privat. Allt som "kompisar". Vi hade utväxlat många mail, fram och tillbaka. Så hade Johan föreslagit en tur på hans motorcykel (hans standardknep för att ragga tjejer vet jag nu). Det var på en lördag, och Johan hade nånting på fredag kväll minns jag. Utgång med jobbet eller liknande. Jag visste inte ens om han kom ihåg våra planer, eller ifall han skulle sova halva dagen, så vid tiotiden den morgonen fyllde jag min stora bag som jag alltid bar över axeln på den tiden och promenerade in till stan. Planen var att shoppa lite, för att fylla ut dagen.

På HM vid underklädesavdelningen kom det första sms:et. Vad är dina planer för idag? Svarade att jag försökte med lite shoppingterapi, men att han säkert hade ett bättre förslag. Hans svar blev kort. MC?
Han ringde upp och frågade vad jag hade för skor. Egyptiska skinnskor, typ som i Aladdin. Tydligen behövde jag bättre skor, så medan han navigerade in till stan shoppade jag ett par gympadojor.

Han väntade på mig på parkeringen vid Sca. Jag kom gåendes över bron från navet och han stod på andra sidan och lutade sig med armarna på räcket, skinnställ och solglasögon, som en riktig badboy. Jag minns att jag blev lite nervös, för han var grymt snygg! Vi var fortfarande inte något annat än kompisar, och även när han satte på mig hjälmen, som hade en liten skärm, och skrattade och sa att jag var väldigt söt i den tillät jag mig inte att tänka nåt annat.

Han styrde och jag höll i mig. "Man måste kramas när man åker MC" sa han. Romantiskt! "Det lärde jag en fransyska förra veckan". Mindre romantiskt!
Turen gick till Tynderö café, han köpte smörgåsar och åt upp både min och sin egen. Vi låg på klipporna och solade, ganska nära för att vara bara kompisar, men ändå inte så pass att vi passerade några gränser. Vid ett tillfälle frågade han mig vad jag hade för planer för resten av dagen. Jag berättade att jag faktiskt funderade på att gå på bio ensam för första gången, men det kändes lite obekvämt, och annars hade jag inga planer. Han föreslog att jag kunde övernatta på hans husbåt. I efterhand förstår jag hur nervös den här delen måste ha varit för honom. Då såg jag oss som kompisar och honom som drömkillen, helt oupppnåelig, så jag tyckte inte att det var ett speciellt samtal. Inte ens när jag svarade att jag aldrig skulle våga sova en natt på en båt helt själv, och han svarade att han också tänkt övernatta där...

Vi styrde tillbaka till stan, senare till Alnö. Handlade mat på ICA, han tyckte jag åt så dåligt så han ville inte köpa kött eller annat, det vore slöseri sa han. Middagen, som han lagade åt oss på båten, blev pasta med pesto och lite mozzarellaost i. Det fanns en gammal bag-in-box på båten som han envisades med att vi skulle dricka upp. Efter maten låg vi på varsin brits, vända mot varandra. Än idag kan jag inte säga på vems initiativ det var, men helt plötsligt höll vi varandras händer under bordet, hans båda händer strök över min ena. Jag kan lova att de fjärilar jag kände i magen då liknar ingenting jag tidigare känt! Kanske var det då jag förstod och vågade tro att det skulle gå vidare. Eller så var det inte förrän han frågade "Så här gör inte vanliga kompisar va?" Och jag bara svarade nej, utan att få fram något mer. Han frågade ifall jag ville ha en kram, och helt plöstligt var vi där, tillsammans på samma brits, som mer än bara kompisar. Han berättade senare att han samlat mod jättelänge för att våga ställa den raka frågan, min älskade Johan!


Den natten sov vi tillsammans, den första av många. Allt var väldigt oskyldigt och fint, och det är ett underbart minne att se tillbaka på. Det gör mig glad att han tog initiativen, och att det gick så fint till när vi blev tillsammans.

Tiden då det begav sig. Med vårt andra hem husbåten.
Första bilden av oss två, tagen med självutlösaren på kameran.