Home is where the heart is!
Sofia sa att jag uppdaterade lika sällan som henne... Skärpning tösen!
Jag är hemkommen efter en mycket kall helg i Sundsvall. Åkte från nollgradigt till -26, tur att jag packade Arvid overall trots allt. På förskolan har han ju det fleecefodrade regnstället nu för tiden efter som det passar årstiden bättre och inte är för varmt. Jag kom hem igår morse, sov helt ok på tåget men alla som sovit på tåg, speciellt i de där minsta utrymmena som jag betalar för vet att man är... ofräsch!
Hem, duscha, ta en liten tupplur. Längta efter äkta mannen. Städa lite. Läsa. Gå och jobba.
Jag spenderade större delen av helgen med familjen. I stort sett hela faktiskt, Arvid var sjuk, febern låg hela tiden runt 39 så han tog sig inte långt. På lördagen var jag bara ute ett snabbt ärende och handlade en present, sedan hade jag hemmakväll hos mamma. Hämtade dit mormor, sen kom båda bröderna, syster Sara och även kusin Sofia. De såg melodifestivalen, vi åt massa mat och annat gott och sen pratade vi mest. Skjutsade hem mormor tillsammans med syster Sara så vi fick lite tid till umgänge med. Mycket trevligt!
På söndagen var jag uteslutande med min lillebror. Ja, med undantag för när jag och pappa skjutsade Arvid. Lilla lillebror, kändes som att han faktiskt ägnade mycket tid åt sin storasyster i helgen. Ställde till och med in en raid med grabbarna (WoW) så att jag skulle kunna se Solsidan på teven (teven används som dataskärm). Vi var i birsta och shoppade en vårjacka till mig, sen fikade vi på Charm och verkligen pratade. Sådär som jag tycker om att prata, på riktigt.
Så trots att jag inte fick träffa de jag alltid ser till att träffa när jag är hemma, och trots att jag inte riktigt kunde glädjas åt att vara där hemma med de mina, på grund av att jag saknade min andra hälft, trots detta var det en okej helg. En trevlig helg. Syskon är inte fel ibland! Till påsk kommer jag nästa gång, då stannar jag lite längre.
Jag är hemkommen efter en mycket kall helg i Sundsvall. Åkte från nollgradigt till -26, tur att jag packade Arvid overall trots allt. På förskolan har han ju det fleecefodrade regnstället nu för tiden efter som det passar årstiden bättre och inte är för varmt. Jag kom hem igår morse, sov helt ok på tåget men alla som sovit på tåg, speciellt i de där minsta utrymmena som jag betalar för vet att man är... ofräsch!
Hem, duscha, ta en liten tupplur. Längta efter äkta mannen. Städa lite. Läsa. Gå och jobba.
Jag spenderade större delen av helgen med familjen. I stort sett hela faktiskt, Arvid var sjuk, febern låg hela tiden runt 39 så han tog sig inte långt. På lördagen var jag bara ute ett snabbt ärende och handlade en present, sedan hade jag hemmakväll hos mamma. Hämtade dit mormor, sen kom båda bröderna, syster Sara och även kusin Sofia. De såg melodifestivalen, vi åt massa mat och annat gott och sen pratade vi mest. Skjutsade hem mormor tillsammans med syster Sara så vi fick lite tid till umgänge med. Mycket trevligt!
På söndagen var jag uteslutande med min lillebror. Ja, med undantag för när jag och pappa skjutsade Arvid. Lilla lillebror, kändes som att han faktiskt ägnade mycket tid åt sin storasyster i helgen. Ställde till och med in en raid med grabbarna (WoW) så att jag skulle kunna se Solsidan på teven (teven används som dataskärm). Vi var i birsta och shoppade en vårjacka till mig, sen fikade vi på Charm och verkligen pratade. Sådär som jag tycker om att prata, på riktigt.
Så trots att jag inte fick träffa de jag alltid ser till att träffa när jag är hemma, och trots att jag inte riktigt kunde glädjas åt att vara där hemma med de mina, på grund av att jag saknade min andra hälft, trots detta var det en okej helg. En trevlig helg. Syskon är inte fel ibland! Till påsk kommer jag nästa gång, då stannar jag lite längre.
Saknar dig Lucifer!
Home is where the heart is förresten. Glömde nästan bort tanken bakom rubriken. Det var en bra helg hemma. Eller var den borta? Jag vet inte. Jag tror att platsen spelar mindre roll än den någonsin gjort, och det är var hjärtat befinner sig som räknas. När Johan inte är med mig känns inte Sundsvall hemma. Det känns främmande, jag har ingenstans att kalla mitt hem och ingen att vara hemma med. Family is everything som bekant.
Och en dag...
Kommentarer
Trackback
