Dag 11 - Mina syskon
Lillebror Martin
Martin var min första bebis. Jag adopterade honom, någon gång när jag fyllt sex år kanske. Efter honom har det kommit flera andra, inte minst min egen Arvid, men Martin var min första. Jag älskade att gå på hans fotbollsmatcher, eller läsa sagor för honom på kvällarna. En sommar när jag skulle åka bort en vecka lästa jag in sagor på band åt honom, som han kunde lyssna på när jag var borta.
Han är så lik mig. Hans sinne fungerar som mitt, och man känner verkligen syskonskapet. Sara och Erik är så olika oss två, har ett helt annat sinnelag, och en helt annan typ av tänkande. Jag saknar Martin så otroligt mycket när jag bor här nere, det är som att sakna en del av sig själv. Vi är så nära varandra, trots att vi sällan pratar nu.
Jag tror på dig lillebror!
