Livet från Idas håll

Storasyster Sara

Sara är 1 år och nio månader äldre än mig. Hon är född i mars 1985. Vi är väldigt olika, både till utseende och till sättet. Det är svårt för många att förstå att jag är den yngre av oss, Sara har någon slags oskuldsfull utstrålning, som gör att man tar henne för yngre än hon är.


När Sara var sex år tyckte mamma att hon behövde börja lekskolan för att få lite social träning inför skolan. Sara var nämligen väldigt blyg, och använde ofta mig (som inte hade begrip att vara varken blyg eller tillbakadragen) som skydd mot världen. Men Sara ville inte börja lekis själv, så vi började tillsammans. Jag tror att det gick bra när Sara väl började skolan, och hon var alltid väldigt populär bland flickorna, både de i min ålder och i hennes egen. Troligen för att hon var/är så otroligt snäll. Ofta ringde telefonen och någon flicka, typ Jeanette sa; Är Sara hemma? Om jag svarade att hon inte var det kunde följdfrågan bli; Okej, vill du leka då? Men det var okej, för nio gånger av tio lekte vi allihop, både jag, Sara och två-tre tjejer till. På sommarloven kunde det vara helt hysteriskt bland flickorna, jag vet att några ställde väckarklockan för att kliva upp och ringa och "boka" en kompis först. Jag och Sara gjorde aldrig det, vi hade ju varandra!

Dessa sommardagar! Ofta låg vi på varsin filt på gräsmattan och sträckläste Kittyböcker och tvillingarnaböcker. Det gick i snitt en om dagen för oss var. Ibland högläste vi ett roligt stycke för varandra, och när vi läst klart bytte vi böcker eller pratade om handlingen.



Sara var aldrig intresserad av barn, så som jag var. Jag kommer inte ihåg vad hon ville bli när hon blev stor, men det var säkert veterinär. Jag tror att hon uppskattade djurens sällskap mer än människornas, kanske för att de var okomplicerade och lätta att förstå. Ofta oroar sig Sara för att hon inte vet vad hon ska säga till folk, hennes blyghet hindrar henne. Men inte när hon är med mig. Jag är hennes självförtroende.

När Sara började gymnasiet flyttade hon till Umeå. Hon gick naturbruksgymnasiet, och helt plötsligt hade hon blivit galen! Riktigt hundtokig! Sen dess har det varit henne stora intresse, nu bor hon med en hundkille i ett hundhus i skogen, och verkar trivas alldeles utmärkt. Hon pluggar för att bli labbråtta (biomedicinsk analytiker). Hon har alltid varit bra på att plugga. Jag saknar Sara mycket när jag är här nere!