Livet från Idas håll

Mina drömmar. De handlar om trygghet. Om stabilitet. Där familjen är i fokus. Jag drömmer om många barn, kanske fyra... Jag vill ha ett hus, en trädgård att släppa ut barnen i. Snöhögar på vintern att gräva grottor i. Träd där de kan klättra om somrarna och sitta och speja eller dela hemligheter. Jag vill fira julafton hemma hos mig själv, med många gäster. Jag vill träffa mina syskon ofta. Jag vill att mina barn ska ha en nära relation till sina kusiner. Till sin morfar och mormor. Och sin farfar och farmor. Till morbröder, farbröder, till moster. Jag drömmer om middagsbjudningar. Om spelkvällar hemma hos oss. Jag drömmer också om att en dag ha en hund igen, att få träna och tävla som jag gjorde innan.

Drömmar kan vara små och de kan vara stora. Drömmen om en hund är ganska liten. Drömmen om många barn är väldigt stor och inte alla förunnat. Jag drömmer om att ha ett arbete där jag kan vara hemma med mina barn alla deras lov, att sommarlovet ska vara en enda ledighet för dem, att jag kan få möjlighet att finnas där för dem, och inte behöva lämna dem på förskola från att de kan gå. Att de inte ska behöva tillbringa eftermiddagarna på fritids fram till klockan fem. Det är också en stor dröm, en fin! 

Man ska se till att ha alla sorter. Både de stora drömmarna som kan tyckas svåruppnåeliga men får oss att kämpa och höja ribban, samt de små drömmarna, som är vardagens syre. Fortsätt drömma!